Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-18 14:44

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/rydstrom/2013/08/19/tufft-mot-mff/

Rydström – om kaffe, fotboll och allt annat

Tufft mot MFF

Rätta artikel

1-4. Malmö FF var alldeles, alldeles för bra för killarna i dag.

Men även när man åker på solklara förluster kan man efteråt prata om sekvenser som kunde slutat annorlunda och om de slutat annorlunda kunde matchen också slutat annorlunda.

Fast i dag är det svårt att hitta några.

Vi visste att MFF skulle försöka spela nerifrån och Nanne hade beordrat hög press som motmedel. Och när vi vann bollen skulle vi tänka diagonalt och försöka få aktiviteter runt debuterande David Elm.

Jag var dock orolig att den höga pressen skulle få konsekvenser. För mot ett skickligt lag som MFF är risken att vi går bort oss i pressen, att MFF helt enkelt klarar sig att spela sig loss. Följden blir då dels att vi dräneras på kraft och dels utsätter oss för stor kontringsrisk.

Samtidigt är det lurigt att backa hem, det är så lätt att bli passiv då.

David Elm gick alltså in från start och Romario var tillbaka i startelvan, annars var det samma gäng som förlorade mot Elfsborg helgen innan. Jag spelade ingenting mot Elfsborg och blev kvar på bänken även den här matchen.

Inledningen av matchen var MFF:s. Men efter drygt en kvart tyckte jag att vi började hitta positionerna bättre. Vi kunde då och då utnyttja MFF:s på gränsen till dumdristiga vilja att vårda bollen, men när vi erövrade bollen gav vi nästan alltid tillbaka den till MFF igen.

Och efter just ett sådant läge - vi vann bollen, men MFF snodde tillbaka den - blev vi utkontrade och Simon Thern volleysköt in 1-0.

Sedan kontrollerade MFF resten av halvleken och vi kämpade och försökte, men hade svårt att få till några längre sekvenser av bra spel.

Vi försökte dock peppa varandra i pausen, "det här går att vända", intalade vi oss själva, men det tog inte så lång tid innan MFF satte 2-0. Och det var ett rasande vackert fotbollsmål. Fint kombinationsspel och en skicklig lobb av Magnus Eriksson.

Då blev det genast avsevärt mycket tyngre att vända.

Med en 2-0-ledning växte MFF om möjligt än mer. Man odlade sitt passningsspel, spelade modigt, kyligt och lät oss jaga boll och när vi väl vann den var vi för trötta för att orka göra något konstruktivt.

Jag beskådade det från sidan av. Jag värmde upp och snicksnackade med MFF:s Concha och vi undrade båda två hur man värmer upp på bästa sätt. Man kör lite höga knän och så, men mest för att det ser bra ut. Man har ju ingen aning när eller ens om man får komma in, man kan alltså inte värma hårt och köra slut på sig och istället joggar man lite grann och Concha berättade att MFF hade övernattat på ett litet ställe drygt 20 minuter utanför Kalmar, på vischan, Ironman-tävlingen hade slukat alla hotellrum inne i Kalmar, men de hade haft det mysigt och jag förstod att de hade varit på Stufvenäs, "ja, precis, så hette det!", sa Concha.

Malmö-klacken pumpade på och var - det måste vi erkänna - galet bra. MFF-klacken fick GFA att gunga och när MFF sedan satte 3-0 var matchen över. Molins kom in och visade klass och så var det 4-0 och i omklädningsrummet efter matchen kunde vi konstatera att vi helt enkelt mötte ett bättre lag.

Innan matchen tänkte jag att MFF inte hade ett vidare märkvärdigt lag. Men det där föga märkvärdiga laget imponerande. Bra samarbete i defensiven där man ibland var aggressiv, ibland mer avvaktande och där man hela tiden täckte upp för varandra. Och så funktionell och bra teknik där man gjorde det svårt för oss genom att med små skiftningar flytta bollen.

Vi är givetvis inte nöjda med vår prestation. För även om MFF var bra gjorde vi dem bättre. Det borde vara åt andra hållet. Att vi gör våra motståndare sämre.

Det får bli nästa gång.