Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-17 01:12

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/rydstrom/2013/08/26/ingen-propaganda-men-vi-var-stabila-i-atvidaberg/

Rydström – om kaffe, fotboll och allt annat

Ingen propaganda, men vi var stabila i Åtvidaberg

Vi åkte till Åtvidaberg och en lurig bortamatch på plastgräset med två raka förluster i Allsvenskan. Klart att vi funderade på vad vi gjorde fel. På vad som behövde förbättras. Nanne ändrade en del från MFF-matchen.

David Elm, som slängts in lite väl snabbt i hetluften, han har inte spelat 90 minuter någon gång i Elfsborg i år, fick börja på bänken (McDonald ersatte). Eftersom Ludde var avstängd gick Nenad in som mittback. Björnar flyttade upp på mittfältet, Emin tog hans vänsterbacksplats, Solheim tog Emins högerbacksplats, Tobbe Eriksson fick börja på bänken och jag och Melker startade centralt på mittfältet.

Innan matchen snackade jag med Kristian Bergström och vi pratade om det här att bli äldre och få ett annat perspektiv. Jag undrade om han skulle spela nästa år och han svarade att han inte visste. Men det var inte omöjligt. Kroppen kändes bra och man hade ju börjat förstå att man tyckte om att spela fotboll, jobba på kontor kan man göra senare i livet, men fotboll kan man bara spela under en begränsad tid, konstaterade han.

Vi märkte under uppvärmningen att bollen gick blixtsnabbt. Det var nästan omöjligt att hinna in i press. Vi pratade därför om vikten att hålla ihop laget. Att inte ge oss i väg i press en och en, då skulle vi bli överspelade och spricka upp som lag. Jag kände att det var mitt ansvar. Att göra avvägningen när vi skulle kliva upp och när vi skulle ligga kvar. Och att få med mig de andra i det här samarbetet.

Åtvidaberg började bäst. Det märktes att de var vana vid plastgräset. De flyttade bollen och vi stod och spekade och vi hamnade tämligen långt ner med vårt lag. Samtidigt hade vi svårt att få fast bollen på deras planhalva och det var en matchbild som vi inte var nöjda med. Om det fortsatte så för länge skulle vi inte orka i 90 minuter. Men förutom några inlägg och något skott en bit utanför vårt straffområde skapade inte Åtvidaberg några farligheter.

Och vi började jämna ut spelet. Vi började vinna fler andrabollar, vi började tajta till laget och i slutet av halvleken kom McDonald helt fri och sköt under målvakten. Men bollen tog i insidan av den bortre stolpen och studsade ut.

David kom in istället för McDonald direkt i andra halvlek och med Davids tyngd fick vi fast bollen lite högre upp och vi kunde vara avsevärt mer stabila än i första halvlek. Vi hade en del problem med passningsspelet, jag upplever det som om vi blir för raka mellan lagdelarna och inte får några vinklar gentemot varandra. Som när jag fick bollen av Emin i slutet av matchen. Det var en bra passning och jag tog med mig bollen framåt. Melker tog en djupledslöpning, men sedan tog alternativen slut och jag försökte sticka in bollen med en yttersida bakom deras mittfält, men en av deras spelare fick en tå på bollen och de kunde kontra. Det känns som om vi många gånger blir passiva åskådare när lagkamraten har bollen. Vi behöver större rörlighet, fler initiativ.

Vi hade halvlekens bästa chans även efter paus. David Elm var ytterst nära att stöta in bollen från när håll.

Men det var på det stora hela en chansfattig match. Vi var emellertid inte helt missnöjda med det. Efter två raka förluster behövde vi komma tillbaka till grunderna, till stabiliteten och jag är glad att vi fick fram de bitarna. Vi fick också god hjälp av den tillrusta Kalmarklacken. Det är fantastiskt trevlig att se och höra våra fans även på bortaplan.