Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-01 14:29

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/rydstrom/2013/12/20/blir-det-inte-lite-val-mycket-henrik-rydstrom/

Rydström – om kaffe, fotboll och allt annat

Blir det inte lite väl mycket Henrik Rydström?

Så stod jag där. Lättklädd. Igen. Och jag visste att vissa skulle störa sig. Ändå ställde jag upp på fotografering iförd endast kalsonger. Tja, tydligen lär jag mig aldrig.

 

 (Sminkning innan plåtningen)

Det började i våras. Jag var som vanligt gäst hos P 4 Kalmar och Beckham hade slutat spela fotboll och jag fick en fråga om honom. Jag svarade nog aldrig på frågan, i stället vräkte jag ur mig en harang om att det var en skandal att Beckham fick göra kalsongreklam för HM, det borde ju jag få göra, sa jag. Men jag hade aldrig fått ett liknande erbjudande, inte ens Ellos hade hört av sig, sa jag bittert.

 (Beckhams kampanj)

Det gick några månader. Sedan fick jag mejl från Danielssons Herrmode i Borgholm. Det är Danielssons Herrmode som levererar våra matchkostymer och de hade hört mig i radion, de hade funderat lite och nu ville de låta min dröm gå i uppfyllelse.

Jag sa direkt ja.

 

Men sedan drog det ut på tiden. Vi började bolla tankar fram och tillbaka. Hur gjorde man det snyggt? Skulle man kanske driva med hela konceptet? Och samtidigt fick jag kalla fötter och undrade om det verkligen var en bra idé.

 

Men Danielssons Herrmode la till ytterligare en dimension, en summa av varje såld förpackning skulle skänkas till välgörande ändamål och tja, varför inte ro det hela i land då, tänkte jag?

 

Så för några veckor sedan plåtades jag. Av ytterst skicklige Jonas Lindström. Vi siktade på två olika poser. Allt för att efterapa Beckham. Allt i svartvitt. Den ena bilden aningen mer avslappnad, inte varje muskel laddad och spänd, blicken in i kameran. Den andra bilden aningen mer laddad, blicken nedåt.

 

Och tja, ni får avgöra vilken kampanj som blev bäst.

  

  (Min kampanj)

Det kändes bra och bekvämt vid plåtningen, det är viktigt och jag fick se bilderna och Jonas konstaterade att vi inte behövde photoshoppa. Det tog jag som att bilderna fungerade.

 

Och i dag kom den första annonsen. I Barometern. Och nej, det är inte jag som satt rubriken. "Världens #8 underverk". Även om jag förstår att ni tror det.

 

Att exponeras på det här sättet är...ambivalent. Jag kan först och främst konstatera att Jonas Lindström tagit väldigt snygga bilder, rent objektivt. Snyggt ljussatt, snyggt komponerat. Samtidigt kan jag i ena stunden vara missnöjd med hur jag ser ut på bilderna och nästan kallsvettas när jag tittar på dem, för att i nästa stund tycka att det inte ser så pjåkigt ut för att föreställa en snart 38-åring. Ambivalent, alltså.

 

 

Anledningen att annonsen kommer nu är att det släpps ett nytt nummer av Kalmar FF i Fokus. Fast det är ett specialnummer och det är ingen fokus på Kalmar FF, det är snarare Henrik Rydström i Fokus.

Egentligen gjorde Alarmstreet det sista numret i fjol. Men när jag nu slutade kom de upp med förslaget att de skulle samla en massa gamla reportage som vi genom åren gjort och samtidigt plåta ett omslag - där jag är utklädd till Henrik VIII - och låta Fokus återuppstå.

 (Henrik VIII i sitt slott)

 

Låt mig säga så här. Alarmstreet är briljanta. Och när de kom med idén sa jag direkt ja. Dels för att jag är tillräckligt självgod för att gilla tanken på en hel tidning som kretsar kring mig och dels för att jag har full tillit till Alarmstreet. När de gör något blir det alltid lysande. Så också nu.

  

Och när jag invände att det kanske blir en överdos av Henrik Rydström i och med det här, att jag kanske står folk upp i halsen, ryckte Adam på Alarmstreet bara på axlarna. "Perfekt. Då gör vi det."

 

Och det gjorde vi.