Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-02 08:42

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/rydstrom/2013/12/20/det-har-med-traning-nar-man-lagt-av/

Rydström – om kaffe, fotboll och allt annat

Det här med träning när man lagt av

Sedan vi i Kalmar FF slutade träna i slutet av november har jag tränat tämligen hårt. Jag har funderat en hel del på hur det skulle bli med min egen träning när jag väl slutar spela fotboll. Kommer jag lägga ner all form av fysisk aktivitet bara för att jag inte fotbollsdrivkraften kvar? Eller kommer jag ge mig ut och lufsa fem kilometer någon gång i veckan?

 

Hittills har jag alltså kört hårt. Antagligen hårdare än när jag spelade fotboll. Och det har jag gjort eftersom jag kunnat.

 

När man tränar fotboll måste man hela tiden se till att man är fräsch till fotbollsträningen. Då kan man inte spela tennis för ofta (även om jag gjort det ändå...) eller köra ett tungt benpass på gymmet eller åka till Crossfit-boxen och vara med i Adventsutmaningen och jag har de senaste åren saknat möjligheten att kunna träna andra saker än fotboll, jag har saknat möjligheten att träna bara för att det är kul.

 

När jag var yngre kunde jag längta efter att plåga mig själv och jag tror att jag där och då lärde mig njutningen i att utsätta sina muskler och kropp för belastning och efter att ha vant mig vid det under så många år tror jag att det skulle vara ett misstag att sluta göra det. Inte minst för sitt eget välbefinnande.

 

Och när man nu lyckats tillskansa sig en hyfsad fysik vore det ju dumdristigt att kasta i väg den. Det krävs ju mindre ansträngning att bibehålla den någorlunda gentemot att tappa helt och sedan vilja arbeta ifatt.

 

Det handlar i stället om att hitta andra former och sätt än den dagliga fotbollsträningen.

 

Jag är medveten om att jag kommer få mindre tid till att bedriva träning nu när fotbollsspelande inte längre är mitt yrke. Vi får se hur det blir efter nyår.

Men i december har jag haft tid och möjlighet att både vara på gymmet, lira tennis (David och jag har hittat en riktigt trevlig nivå, jag matchar honom aningen bättre nu), träna fotboll samt hälsa på Kalmars crossfitgäng och det är kul att kunna växla, att testa nya saker och jag märker att även om jag är vältränad är det alltid någon del som är svag och jag körde ett ett pass med Stefan och Johan i crossfitboxen och jag kan tycka att jag är duktig på att bita ihop och uthärda smärta, men här fick jag ge mig.

Stefan och Johan är delägare i Crossfitgymmet i Kalmar och har tränat crossfit länge och nu körde vi ett pass som heter Nate.

(Crossfitboxen)

 

Tre övningar - 2 st muscle up, 4 handstående pushups, 8 kettlebellsvingar 24 kg - som man försöker göra så många gånger man kan på 20 minuter. När man gjort de tre övningarna en gång är det ett varv.

 

Det biter. Det biter bra. Och jag insåg att jag inte är så stark i axlarna och skuldrorna. Muscle up kan jag göra. Några stycken. Men min teknik är dålig och jag har inte lärt mig att kippa och får därför slita som ett djur i det momentet. Och handstående pushups hade jag aldrig tidigare gjort. Men jag slet på och igår var det ett nytt besök i boxen, det vankades Adventsutmaning för medlemmarna, men jag fick möjlighet att köra utmaningen innan de andra och Stefan gick igenom momenten med mig (det mesta är nytt för mig) och var sedan min hare. Bara det att den här haren sprang hela vägen in i mål.

 

Utmaningen handlade om följande:

Först så många airsquats (djupa knäböj utan vikt) som möjligt på två minuter.

 

Direkt efter det:

 

30 meter Bearcrawl (man går på alla fyra)

5 burpees

30 meter löpning

10 airsquats

 

De fyra momenten skulle man göra så många gånger man kunde på 8 minuter.

 

När man var klar räknade man ihop antalet airsquats och burpees.

 

Stefan köttade på otroligt bra, han mäktade med 114 airsquats på två minuter (jag fegade och hann bara 100) och låg sedan hela tiden en bit framför mig och landade på 223 reps. Jag gick nästan in i väggen, låren stumnade rejält och när jag skulle springa 30 meter stapplade jag fram som om jag var full. Och bearcrawl, herre min skapare, jag fick blåsor i ena handflatan och på slutet kändes det som om jag stod still och jag var rejält sliten när jag gick i mål.

 

Men jag gillar det. Att köra hårt under en begränsad tid, i det här fallet blott tio minuter.

Jag ser många beröringspunkter till fotbollen. Givetvis blir det en annan typ av belastning, en crossfitare är tränad på ett annat sätt än en fotbollsspelare, men komplexiteten, att tvingas tänka och göra moment trots att hela kroppen skriker att man ska lägga sig ner och att flytta fram sina gränser, fysiska och mentala, det har man nytta av som fotbollsspelare. Man orkar väldigt mycket mer än vad man tror.

 

När jag klev upp ur sängen dagen efter kände jag av Adventsutmaningen i ryggen (bearcrawl!) och i låren.

 

Att jag kände mig tung kan också bero på träningsbelastningen de senaste dagarna. I onsdags, klockan 21 på kvällen, tränade jag innefotboll med Hossmo, det lokala laget där jag bor. Kjell Carlsson, min gamle lagkamrat i KFF, ringde och undrade om jag ville komma och träna, "det skulle vara kul för killarna i laget", sa han, men när träningen körde igång var vi bara åtta stycken. Mot vanligtvis drygt 20 stycken. "Hm, det blev kanske motsatt effekt, du skrämde bort killarna", mumlade Kjelle.

Men vi som var där tränade i alla fall och eftersom vi inte hade några avbytare blev det innefotboll i princip nonstop i en och en halv timme. Saftigt.

Och morgonen efter lirade jag tennis med David. För att på eftermiddagen testa den där Adventsutmaningen.

 

Jag måste kanske börja fundera på återhämtning. Jag är ju trots allt snart 38.

 

Bloggade i går om Fokus. Tidningen som kom med ett Henke Rydström-nummer i dagarna och som annars handlat om oss i Kalmar FF.

Jag är alltså Henrik VIII och tja, jag fann mig snabbt i utstyrseln.

Genom åren har vi ställt upp på helt galna bildförslag. Och alltid har det blivit bra. Hittade den här bilden från när jag fick vara kapten för ett av Kustbevakningens fartyg.