Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-21 11:28

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/simassthlm/2008/10/30/en-pensionarskvall-pa-abf-525/

Simas STHLM

En pensionärskväll på ABF

Det var duktigt många pensionärer på ABF i går för att lyssna på Carl-Johan De Geer och Åsa Linderborg. (En hel del satt också i salen intill och lyssnade på PO Enqvist som samma kväll pratade om sin självbiografi). Vi var uppskattningsvis tre personer under trettio i den nästan fullsatta salen.

ABF är, precis som "modden" som har kommenterat mitt förra inlägg, en riktig guldgruva med bra och intressanta samtal och föreläsningar. I går var inget undantag.

Carl-Johan – åh vad jag beundrar denna karl! Kan man få bli kompis med honom, och gärna hans fru Marianne också? –  var briljant, naturligtvis. Han berättade som sagt om sin självbiografi, "Jakten mot nollpunkten", där han (återigen, det har ju tidigare blivit ett antal filmer om ämnet) berättar om sin fascinerande uppväxt med en naiv nazist till mormor som ätit lunch med Mussolini ("en trevlig karl", enligt henne!), en psykopat till mamma som låg år till sängs med hypokondrisjukdomar i otvättade lakan som till sist nötts ned till ett brunt pulver och en frånvarande diplomat till pappa. Sen beskriver han vidare sitt liv som kreativ konstnär, filmare, fotograf och om hans ständiga motstånd till allt "borgerligt" (bruna möbler, vita väggar, studentexamen, bestick, tallrikar, att diska – allt har han vid någon tidpunkt tyckt varit borgerligt trams).

Men jag var också spänd på att få höra Åsa Linderborg och hur hon funkade i samtalet. Jag älskade, som så många andra, även hennes självbiografiska bok, "Mig äger ingen". Fast samtalet mellan henne och Carl-Johan kom inte riktigt igång på det sättet jag hade hoppats. Linderborg är nog lite bättre på att prata själv än på att lyssna in och intervju andra.

Kanske berodde det också på Carl-Johans fullkomligt associativa tänkande. När han började svara på en fråga stack han snabbt iväg på femtioelva olika sidospår, alla väldigt roliga och spännande visserligen. Men kanske är det ett sätt för honom att värja sig mot personliga och analyserande frågor? Det associativa tänkandet är ju också hans signum i boken, Åsa Linderborg beskrev läsningen av hans bok som att "lyssna på improvisationsjazz". Man får ta och läsa Carl-Johans memoarer för att få svar på de frågor som nu blev hängande i luften. Men en rolig kväll var det ändå.

Nu på måndag kommer DN-skribenten Nina Björk till ABF för att prata om sin nya bok ”Fria själar”. Missa inte!