Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-12-03 23:44

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/simassthlm/2009/01/07/grammishojdare-1019/

SIMAS STHLM

Grammishöjdare

Är som var och varannan stockholmare just nu helt igenkorkad av otäcka förkylningsbaciller. Perfekt då att titta på lite artistspektakel på Grammisgalan, som sändes från Hovet i TV4 på onsdagskvällen.

Det är första året på jag vet inte hur länge som jag inte har suttit i Grammisjuryn eller är där på utdelningen eller festen. Och att jag inte är där i år har inget med min förkylning att göra. Det har helt enkelt med att det inte har varit så skoj att vara med de senaste åren. Men märkligt nog tyckte jag i dag, från mitt sängläge, att årets Grammisgala var den roligaste musikprisgalan någonsin. Var den inte?

Sorans popskola för invandrare var fyndig, Peter Settmans snabba replik när hans mikrofon skrek till ("ursäkta, jag har ätit surkål") skrattade jag högt åt och att de tre Idol-vinnarna i EMD (förmodligen, jag kan ha hört fel med mina förkylningsöron) tackade en person med efternamnet "Citron" var ofrivilligt jätteroligt.

Men, en invändning. Snälla artister: säg inte "Jag har inte förberett nåt tal" när ni vinglar (har Anna Ternheim någonsin sett så uppspelt ut som i kväll?!) upp på scen och ser överraskade ut åt era pris. Det har blivit den mest plågsamma Grammis-klyschan av alla.