Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-20 07:51

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/singelbloggen/2009/12/05/kanna-efter-5453/

Singel i höst

Känna efter

Ibland när jag sitter i soffan om kvällen känner jag mig så sorgsen.

Dagen har varit lång och oftast full av händelser. Jag har fina samtal och många beslut att fatta. Ibland har jag tryckt in ett träningspass också, handlat, fixat grejer till sonen.

Så kommer jag hem till tystnaden (tack alla som har skickat en inbjudan till Spotify – ni är så underbara! – men just nu har jag inte råd att köpa en ny dator) och ledsenheten slår sig ned som stor svart fågel på min axel.

Då fylls mina ögon av tårar. Kanske är det något banalt på teven, kanske bara en hemsk nyhet. Tror jag först.

Men det är inte sant.

Sorgens svarta fågel är alla de känslor som jag sprungit ifrån under dagen:

Oron när skattemyndigheten ringer och vill ha sina pengar – som jag inte fått in.

Oron över hur min nyopererade mamma mår som jag inte kan hälsa på.

Oron över att det alltid ska vara så här, att jag alltid ska vara ensam.

Oron över att jag verkar oförmögen att ändra på mitt liv.

Längtan efter någon som masserar mina värkande axlar.

Numera vet jag att stressen och den oerhörda tröttheten som jag kan känna beror på allt jag måste, allt jag ålagt mig själv att göra, som jag blivit lärd ska göras.

Det är först i tystheten och stillheten som jag lyssnar på känslorna. Först då klarar jag av att översätta ord och handlingar till upplevelser och kommer ikapp mig själv. Jag förstår att det jag är med om gör avtryck, sätter spår. Kostar på.

Att alla statusrader på Facebook är en del av livet.

Att låta tårarna trilla hjälper märkligt nog. Det renar och läker mig, får mig att förstå vad jag orkar och inte.

Jag blir i harmoni med min lilla inre flicka för en stund. Då känns tystnaden inte så jobbig längre.