Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Söndag hela veckan

Varför skiljer vi oss?

Jo, jag märker det också just nu, det som varit ett hett samtalsämne i veckan på vårt sajt: Skilsmässotrenden.

Det känns lika sorgligt varje gång. Man har vant sig vid att två personer bildat par, byggt upp familj och boende och vänkrets, stöttat varandra (har man in föreställt sig), glatt sig åt varandras framgångar och sörjt varandras motgångar (har man inbillat sig). Och så tar det slut mellan dem. Kvar står två ledsna personer, det ena dock oftast mera lättad än den andre.

Parallellt med skilsmässotrenden har det diskuterats jämställdhet på vår sajt. Bristen på jämställdhet finns nästan alltid med i bilden vid skilsmässa. Och nästan alltid är hon argare än han.

För att det alltid är hon som har huvudansvaret för hemmet, år efter år lägger hon på minnet att mjölken är slut och vittvättmedlet, att Pelle fyller år och ska ha present och att det är dags att bjuda hem Gustavssons, annars kan de ta illa vid sig.

”Nej, nu orkar jag inte tjata på honom längre. Nu struntar jag i det här. Jag reder mig bättre ensam, tänker hon”.

Och så blir det skilsmässa. Och efter statistiskt, en nysning eller två, är han omgift med någon som med blida ögon ser på hans tv-tittande och fotbollsspelande med kompisarna och hans fenomenala vardagsglömska- att han aldrig märker att mjölken är slut.

Hon? Ja, som frånskild kan jag garantera en sak: jämställdheten ökar kolossalt när man blir ensamstående. Man åker på allt, säger allt, jobb själv.

Varför skiljer vi oss? Varför är det kris i kärnfamiljen? Varifrån kommer det skri som förförfattarna Tinni Ernsjö Rappe och Rebecka Edgren Aldén skriver om i sin nya bok? Och som vi har tagit som utgångspunkt för ett reportage i DNSöndag nu på söndag. Där möter du också tre par som berättar om hur de ser på jämställdheten i sitt förhållande.

Vi skiljer bland annat för att vi kvinnor har mera råd än förr, menar jag. Vi är inte totalt beroende av männens inkomster för vår försörjning. Vi behöver inte finna oss i vad som helst- som kvinnor gjorde förr.

Är det bra eller dåligt med skilsmässor?

Det är bra. Och dåligt. Men mest sorgligt, tycker jag. Livet blir så mycket lättare att leva om man är åtminstone två som bryr sig om varandra och hjälper varandra att göra tillvaron lite enklare.

Egentligen borde det vara enkelt: ” Jag hjälper dig, du hjälper mig. Jag hjälper dig med din barndoms tillkortakommanden, du hjälper mig. Jag gläds med dig, du gläds med mig. Vi gråter ihop till livet slut.

Kåt, glad och jämställd är devisen för vårt förhållande”.