Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-06 19:28

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/spelblogg/2012/03/06/kolla-jag-sparkar-in-en-oppen-dorr/

Spelbloggen

Kolla: jag sparkar in en öppen dörr!

Jag misstänker att de flesta av er har läst Po Tidholms artikel om Lego. Och blivit lite sura. Sura över hur ett varumärke vi växte upp med och vars bitar vi älskat, haft i munnen, byggt underverk av, dammsugit upp, klivit på mitt i natten, sett vår hund tugga i sig och byggt världens största rymdskepp av i sy-rummet med de gula tapeterna. Sura över att det företaget underkastar sig idén om att göra en produktserie som kastar tillbaka tänket kring jämställdhet till ca: 50-talet. Lego för flickor. Lite pastelligare. Lite lättare. Lite mer anpassat till tjejer. Cupcakes, vara social, leka hushållslekar… (Har vi inte Barbie till det där redan?)

Man läser att Lego försvarar sig med att detta ju är vad flickor vill ha. Det har gjorts massor av research och studier för miljontals stålars som visar att flickor vill leka hårvårdssalong. Ok. Men kan det vara så att som man frågar får man svar? Är det verkligen så att tjejer rynkar på näsan åt allt annat än sociala spel som efterliknar den värld vi lever i? Jag undrar helt ärligt! För när jag var liten så tycker jag mest om att bygga hittepågrejer av lego. Ett rymdskepp med lite olika djur i. Och nått hus.

Jag tänker, så klart – och det är egentligen hit jag tänkt komma hela tiden – på att det här går att översätta till spel. Som har (haft inbillar jag mig, men det stämmer väl dessvärre inte) samma bekymmer. Vi-måste-göra-nått-som-tjejer-gillar-idén, kan vi kalla den. Den generalidiotiska föreställning som utgår från kön och målgrupp. ”Om jag skulle fått en slant för hur många gånger jag sagt: gör man bra spel så kommer alla att spela, oavsett kön på spelaren…” Nä, men har vi inte klubbat igenom att det faktiskt är så vi ska tänka? Att det går att plocka ut själva kön-grejen ur ekvationen och istället bara göra riktigt bra jävla spel? Sluta specialanpassa och målgruppssöka. Sluta lägga tid och pengar på att forska fram vad som kommer sälja bäst (ja, Dead Island – jag tittar på dig, din själlöse rackare) och istället bara se till att det finns en mångfald bland de som utvecklar spel så att spelen de gör blir spel som riktar sig till människor som gillar spel?

Jaja! Se mig sparka in denna vidöppna dörr. Men jag tycker vi kan vädra detta lite – för att påminna oss själva att det faktiskt är ganska viktigt. (Och kanske tänka att det trots allt ligger ett socialt ansvar hos såväl leksakstillverkare som spelutvecklare att inte skapa grejer som motarbetar det här med en bättre och mer jämställd värld som alla skulle må mycket bättre av).

Sen finns det så mycket mer att säga i ämnet. Men jag punktar här, efter denna Wall of text!