Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-21 02:18

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/spelblogg/2012/04/28/dishonored/

Spelbloggen

Dishonored!

Förra veckan såg jag trailern för första gången och dog peppdöden lite. Sen tänkte jag att jag, för en gångs skull, inte skulle förhasta mig och väntade lite på att nyhetens behag skulle lägga sig. Det har det inte gjort. Än.

Så jag tänker nu bara omfamna denna dystra värld och ohejdat längta efter att äntra den. För att, hoppas jag, förändra. Man ska ju inte döma spelet efter trailern (gammalt djungelordspråk) men om Arkane och Bethesda i spelet lyckas skrapa ihop hälften så mycket atmosfär som trailern bjuder så har jag svårt att se hur spelet kan misslyckas på den punkten.

Det finns något speciellt i spel som kokar ihop den där soppan av politiskt och moraliskt förfall (eller, det beror väl lite på vilka värderingar man har, om man anser det vara förfall eller inte). Det är väl därför jag förförs så lätt av tex Deus Ex, Bioshock eller Batman-spelen. Att det finns ett visst mått av rimlighet. Att det är någon form av exposé över människans mörkare sidor och en överdriven bild av vad som händer om de får härja vilt. Det går att koppla till det, vidrigheten är liksom inte helt jävla overklig även om den är främmande.

Sen är det ju svårt att ogilla mixen av hightech och nått sorts neoviktorianskt. Råttorna som sliter ruttet kött av handen. Den regnblöta kullerstenen. Smutsen. Dimman (klart som fan att dom har dimma!!). Det är svårt att ogilla alltså. Är ni peppade på att läsa om spelet så kan man göra det här. Man kan också kolla in Kotakus förhanskikning.