Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-18 07:09

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/spraket/2008/09/19/officer-och-officerare-utan-militarisk-ordning-1981/

Språket

Officer och officerare utan militärisk ordning

Rätta artikel

Fråga: Hur har "officer" kunnat bli "officerare" i singularis? Man ser det allt oftare i medierna.

Svar: Det heter besynnerligt nog en officer, flera officerare i dagens svenska, men det är en blandning av två böjningsmönster.
Det är faktiskt inte så egendomligt att språkbrukare följer ettdera av dessa två, i synnerhet i dag när den allmänna värnplikten inte längre är särskilt allmän och officerarna inte kan inpränta i unga beväringar hur de höga befälen rätteligen ska böjas.

Yrkena på betonat -er har pluralis på -er: en kamrer, flera kamrerer.
Yrkena på -are har samma form i både singularis och pluralis: en bagare, flera bagare.

Studerar man hur officerskåren har böjts genom tiderna kan man notera att förvirring har rått i långliga tider. Det finns belägg för en officerare och flera officerer redan på 1600-talet.

Oredan har sitt ursprung i de inlånade tyska och franska formerna Offizier, officier, som i sin tur går tillbaka på det medeltidslatinska officiarius. De latinska formerna på -arius har i svenskan ofta blivit -are, som molinarius - mjölnare.


Skulle man på allvar försöka bringa ordning i det militära språket skulle det resultera i antingen en officer, flera officerer eller en officerare, flera officerare.
Kanske är språkbruket på väg mot en sådan ordning.
 
Catharina Grünbaum