Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-17 22:13

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/spraket/2008/10/13/erfara-eller-arfara-1967/

Språket

Erfara eller ärfara?

Fråga: Varför säger folk "ärfara", "ärkänna" nu för tiden i stället för "erfara", "erkänna", som det ju stavas?

Svar: Det är faktiskt tvärtom: nu för tiden är uttalet med /e:/ det vanligaste medan det med /ä:/ går tillbaka.

Ordböckerna jämställer de båda uttalen men nämner e-uttalet först - vilket beror på bokstavsordningen.

I äldre ordböcker däremot anges /ä:/ som normaluttalet medan /e:/ omnämns som en variant.

Orden med förstavelsen er- är lånade från tyskan: erbjuda, erfara, erkänna, erlägga, ersätta, erövra.

I tyskan är denna stavelse obetonad: erfahren, erkennen med flera har trycket på andra stavelsen. Er- får därför uttal som drar åt ä, alldeles som ord i svenskan som inleds med ett obetonat er-: ergonomi, eruption, erotisk.
Detta uttal har hängt med in i svenskan, men eftersom er- i erfara, erkänna är betonat och långt har ä-ljudet blivit tydligt och öppet, som det blir framför r: är, bär, kär, ära.

I dag anpassar sig talspråket i allt större utsträckning efter skriftbilden. På längre sikt kommer därför /e:rfara/ att slå ut det äldre /ä:rfara/. Men än är båda uttalen är riktiga.

Catharina Grünbaum