Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-05-26 13:34

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/spraket/2008/11/12/lyckta-dorrar-ar-stangda-2025/

SPRÅKET

Lyckta dörrar är stängda

Är det någon skillnad mellan lyckta dörrar och stängda dörrar vid en rättegång? undrar en läsare.


Det är det inte. Men av och till har jag mött uppfattningen att uttrycket bakom (eller inom) lyckta dörrar skulle innebära en högre grad av sekretess än bara bakom stängda dörrar.


Lyckta dörrar är bara en synonym till stängda dörrar, och båda innebär att dörrarna till rättegångssalen är låsta och sålunda inte öppna för allmänheten. Skälet är att skydda de berördas identitet eller integritet.


Lyckta dörrar - som alltså ska stavas med ck - är ett äldre uttryck, och det är kanske därför som det uppfattas som strängare än det allmänna stängda dörrar. De lyckta dörrarna känns mer obevekligt tillslutna även när man använder uttrycket om andra företeelser. De är inte vilka stängda dörrar som helst. Samtal, matlagning och presentinslagning bakom lyckta dörrar blir liksom ännu hemligare.


Vad är då detta lyckta för ord?
Det är participformen av ett gammalt verb lycka, som betyder 'stänga', 'tillsluta med lås', 'lägga lock på', ej längre använt men kvardröjande i poetiserande fraser som "när hon lyckte sina ögon", det vill säga slöt dem för alltid.


En parallellform är det fullt levande om än mindre vanliga verbet lykta som också har betydelsen 'stänga', 'sluta', avsluta'. Det förekommer i fraser som "han har lyktat han sina dagar" och "så lyktades ett långt och verksamt liv".


"När bröder ej förlikas, plär leken lyktas så. Min rygg är blå", lyder sensmoralen i Fredmans epistel nr 12 som handlar om det stora slagsmålet på krogen Gröna Lund.


Det är detta lykta som går igen i ändalykt - ett ord som dubblerar sig självt, eftersom både ända och lykt betyder 'slut'. Detta ord är säreget också därutinnan att det inte har något neutralläge. Antingen är det komiskt, som när pellejönsar drattar på ändalykten, eller också är det intill döden sorgligt, som i en sorglig ändalykt.


Det är förstås förvirrande med dessa två närbesläktade verb som betyder nästan samma sak och som är sprungna ur samma rot men som stavas på olika sätt. Men det är bara att finna sig i sådana språkets subtiliteter. Både lyckta dörrar och lykta sina dagar går tillbaka på en ordstam som vi möter i lucka och lock och i engelskans lock, 'lås'.


Verbet lycka går också igen i ord som ängslycka - en liten betesmark som omgärdas av stängsel eller skog, och lycka i betydelsen 'ögla', 'slinga' - något som alltså tillsluter sig själv. Varje erfaren jägare vet att en likaledes erfaren hare gör lyckor för att förvilla jakthunden.


Även ordet nyckel hör till de här orden. Den ursprungliga formen är lykil, och lykill heter det ännu i dagens isländska. Var n:et har kommit ifrån är språkhistorikerna inte helt säkra på, men man antar att det rör sig om en utveckling gentemot större kontrast: språkbrukarna har upplevt det som alltför mycket med att ordet både börjar och slutar på l. (Dissimilation är den vetenskapliga termen.)


Lyktan som lyser är däremot något annat. Här är utgångsordet lysa - det som på tyska blivit leuchten och Licht och på engelska light.
Och lyckan - turen eller sällheten - är ett alldeles eget ord. Dess ursprung förblir en hemlighet även för språkforskningen.


Catharina Grünbaum