Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-19 18:38

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/spraket/2009/03/01/svenska-tranbar-lever-farligt-1810/

Språket

Svenska tranbär lever farligt

”Varför säger du inte tranbär”, frågar jag tjejen vid bardisken som just har beställt något med cranberry.
”Aaa, jag är så van att säga cranberry”, svarar hon men ser faktiskt lite generad ut. Som om hon beslagits med att inte veta något som är självklart.

Det gör hon ju inte heller, och förmodligen inte heller ynglingen som skakar ihop hennes drink. För dem båda är det fråga om en smak på flaska, inte om ett bär som växer vilt på myrar här i Norden.


Engelskan tar sig in vårt språk på många sätt. ”Ordet kommer med saken” har ju gällt sedan urminnes tider. Vet man inte att företeelsen redan finns här hemma använder man förstås den benämning som kommer med varan. Står det cranberry på flaskan blir det cranberry.

När ungdomar å andra sidan plockar in engelska uttryck i sin svenska beror det inte på att de är helt okunniga om motsvarigheterna på modersmålet. Hajpa, dissa, najs och fucka upp använder man för att de har ett annat uttrycksvärde än uppvärdera, nedvärdera, trevligt och trassla till det. De försvenskade stavnings- och böjningssätten visar också att man har ett lättsamt och medvetet förhållande till inlånen.

Ett helt annat slag av påverkan är den som tar sig in i själva det svenska språksystemet. Bruket av sin och hans har alltid varit problematiskt, tro inte annat, men under engelskans inflytande blir det nu allt vanligare med konstruktioner som uppenbart strider mot svensk grammatik: Linda drog fram hennes väska om Lindas egen väska, det vill säga sin väska. Engelskan saknar ju det reflexiva ägandepronomenet, och därför blir his, her, their lätt hans, hennes, deras där det skulle vara sin/ sitt och sina.

Exemplet med Linda som drog fram sin väska hade också en fortsättning: … från under sängen. Här är det engelskans from under (the bed) som ligger bakom – en konstruktion som vi inte har direkt motsvarighet till i svenskan. Än så länge. Men om den blir vanlig i svenskan är den egentligen inte att beklaga; den anger tydligare riktningen än det enkla under sängen och är smidigare än från sin plats under sängen eller som låg under sängen.


De flesta betraktar väl i dag det är upp till dig som ett normalt svenskt uttryck, om än lite slängigt. För trettio år sedan hölls det för en gruvlig anglicism.

En av de nyare smyganglicismerna är göra skillnad, som ren motsvarighet till make difference. Uttrycket används företrädesvis om företeelser som är till gagn för utsatta och elända: engagemang som gör skillnad, julklappar som gör skillnad. Med ett läppstift som gör skillnad hoppas reklamen väl nå även den bottenvarelse som annars inte vågar hoppas på effekten av kosmetika.

Inlånade konstruktioner påverkar vårt språk på ett djupare plan men är samtidigt mindre iögonenfallande än de ytliga orden, som genast avslöjar sitt ursprung. Vem som helst kan ju höra att cranberries är utrikiska. Men den dag krusbär dyker upp som bas i drinkar står de sig förmodligen slätt mot gooseberries, de må vara aldrig så svenska.