Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-15 22:31

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/spraket/2009/11/15/skolskjutning-fran-ovning-till-vansinnesdad-5307/

Språket

Skolskjutning - från övning till vansinnesdåd

Rätta artikel

I den alldeles nya och högst rekommendabla ”Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien” slår jag på ordet skolskjutning.
Definitionen lyder ’praktisk utbildning i skytte’.

Ingen ska nu tro att det ligger kall cynism bakom ordboksupplysningen. Ordet skolskjutning, med innebörden att det rör sig om skolning i skjutandes konst, har funnits sedan slutet av 1800-talet, och det har stått med i Svenska Akademiens ordlista sedan 1950.
Verkligheten har i dag gett oss en annan och mörkare betydelse hos ordet.

Den nya betydelsen kommer in i svenskt mediespråk 1998, först i en DN-artikel som tar upp företeelsen att en psykiskt störd person öppnar eld mot elever och personal i en skola. Skolskjutning nyskapas som en översättning av engelskans school shooting; det är i USA som skjutningarna börjar bli så vanliga att de betraktas som ett fenomen, inte som enskilda händelser.
Det dåd som introducerade ordet i svenskan var inte det första och än mindre sista. Det äldsta kända ägde rum 1902 i Kanada, följt av ett i Tyskland tre år senare. Den första stora skolmassakern skedde i Austin i Texas 1966. Den skulle följas av bara alltför många andra på skilda håll i världen. Mest uppmärksammad har den på skolan Columbine i Colorado 1999 blivit.
Behovet av ett eget ord för företeelsen är oundvikligt.

Vi som arbetar med vården av mediespråket har ibland fått propåer om att avstå från ordet skolskjutning. Skälet är att det skulle ge intryck av en på något sätt normaliserad företeelse.
Jag förstår argumentet, men jag kan också invända mot det.
Att man ger något ett namn eller en benämning innebär att man visserligen erkänner dess existens men inte att man därför nödvändigtvis accepterar den. Det är det första.
Det andra är ordet i sig och vilka föreställningar det skapar.
Själva ordet skjutning är neutralt. Det uttrycker den rena handlingen att skjuta. Prickskjutning är en övning och salutskjutning är en form av firande. Dödsskjutning bör inte vara någondera.

Så finns det ett annat substantiv till skjuta, nämligen skytte. Det däremot syftar på skjutandet som en verksamhet, framför allt som sport eller jakt: prickskytte, bågskytte, pistolskytte, skidskytte, lerduveskytte, skyttepaviljong; alfågelskytte, sälskytte, tjuvskytte. Ibland kan formerna växla: banskytte/banskjutning, precisionsskytte/precisionsskjutning, målskytte/målskjutning.
När det gäller dödsskjutningarna kommer ordet skytte naturligtvis inte i fråga.

Ingen ordbok, om aldrig så bra, är utan brister. Men alla nya ordböcker som nu redigeras bör se till att få med ordet skolskjutning i den nya betydelsen. De flesta känner i dag nog inte ens till den äldre.