Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-22 17:06

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/spraket/2009/11/29/bebisen-har-lamnat-barnspraket-5457/

Språket

Bebisen har lämnat barnspråket

Bebisen har lämnat barnkammaren för att dyka upp på nyhetsplats.

Där kan man läsa om bebisar som fått felaktig behandling på sjukhus och om bebisar som överlevt trafikolyckor.
 
Somliga läsare finner det horribelt att en ”barnspråksform” som bebis över huvud taget får förekomma i mediespråket. Andra tycker att formen är alltför intim för att användas i strikt sakprosa. Ytterligare andra tycker däremot att bebis är ett alldeles normalt ord i alla sammanhang.

I min barndom ansågs det ”obildat” att säga en bebis. Den formen var, så argumenterade de ”bildade”, en missuppfattning av engelskans babies, som ju är pluralformen.
 
Liknande hade hänt förr med inlånade ord, men ingen protesterade längre mot en keps (engelsk plural caps), ett kex (cakes) eller rälsen om den ena av de två skenorna i ett järnvägsspår (rails).
 Och liksom en keps blev flera kepsar blev en bebis flera bebisar.

Det var ju i själva verket ett rationellt sätt att hantera lånordet bäbi, bebi, av engelskans baby eller franskans bébé. (Ä-ljudet kom från gårdagens engelska högspråk som inte hade en så tydlig diftong som dagens, och denna uppfattades än mindre i svenskan, där ord som lady och face ofta återgavs ungefär som /lä:di/ och /fä:s/.)
 
Problemet med bebin var just att den saknade pluralform. Svenska Akademiens ordlista, SAOL, försökte förgäves med babyer och babyar. Ingen tog dem i bruk. De som ställde frågan: ”Om man inte får säga bebisar, vad ska man säga då?” fick ofta svaret: ”Spädbarn.”
 
Men vem vill säga, till exempel, att man har mött Lisa och Lotta och deras söta spädbarn? Bebisen har en gullighetsfaktor som spädbarnet saknar. Formen bebis, bebisar är utmärkta svenska former, just för familje- och smekspråk. Den vardagliga ändelsen -is används gärna både för vardagliga personbeteckningar, som chaffis och skådis men också för så kallade hypokoristiska former, smekformer: Lillis, Gullis, Sötis, Sotis (populärt för svarta kattungar).
 
Men bebis räcker längre än så. Det duger i rätt många slag av vanlig sakprosa utan att bli kladdigt. Jag minns när jag i början på 1990-talet hörde det användas i ett radioreportage om ett barnhem och hur självklart det lät med bebisarna, nytt i sådana sammanhang. I dag har SAOL bebis, bebisar som eget uppslagsord, låt vara med beteckningen ”vardagligt”. Å andra sidan ska vi inte kasta ut spädbarnet med badvattnet. Om bebisen hör familjen till är vårdens och medicinens ord snarare just spädbarn. ”Bebisvård” och ”bebisklinik” vore att överdriva gulligheten. Och en rubrik som ”Spädbarn fick felaktig behandling på sjukhus” har den rätta sakligheten. En nyhetsartikel om en sådan händelse ska inte spela på läsarens känslosträngar.