Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-23 15:45

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/spraket/2010/03/21/vardagjamning-aaah-6765/

Språket

Vårdagjämning, åååh!

”Den största helgen på året är den
då det ljusnat så mycket i huset
att man kan äta sin middag igen
utan att tända ljuset.”

Alf Henrikson, dagsversskribent i denna tidning under sextiofem år, satte ofta ord på vardagsupplevelserna. Visserligen svarar väl inte folk i allmänhet ”vårdagjämningen” på frågan om vilken helg de anser vara den största, men vårt förhållande till denna marsdag är starkt känslomässigt. När Dagens Nyheter för några år sedan bad sina läsare att skicka in sina favoritord hamnade just vårdagjämning på toppen.

Är det bara begreppet som får oss att älska ordet? Föreställningen om det bländande ljuset som äntligen tar sig in genom fönsterrutor som vi ser borde ha tvättats, om långa rosa skymningar, om koltrasten som har börjat höras i klara kvällar. Eller har själva klangen i ordet något som slår an våra strängar? Reagerar engelskspråkiga på motsvarande sätt på det latinbaserade vernal equinox?
Jag skulle knappast tro det.
Ett ord som jämning tycks väl inte hysa några poetiska övertoner, men vår och dag gör det förvisso, och tillsammans, som uttryck för hela upplevelsen av ljus, takdropp och talgoxlåt, blir sammansättningen vårdagjämning oemotståndlig.
De långa vokalerna bär stämningen: vår, dag. Och starkast är å:et.

ÅDALENS POESI klingar skönare än Bräckes prosa. Vi är glada att Selma Lagerlöf bodde på Mårbacka och inte i Pjätteryd (förlåt alla goda Pjätterydsbor!).  Blånande Båven, mot vars strand hertig Karl styr sin holsteinerhingst medan Årdala klockor ringa till pingst i Snoilskys dikt, låter som ett vackrare vatten än Fylan eller Glafsfjorden, som inte ens efterledet fjord riktigt lyckas rädda.
Herr Sten, den trogne Sture, han föll vid Åsunda sjö. Nattviolens ånga och mårans andas i Karlfeldts Roslagssommar. Månens strålar, stråkars gråt, svåra sår, fålen grå, sorla, porla, tråna, fågel, koltrast, vågor, lågor, blåst, moln, åtrå, nåd, blå bär uti vår hage. Båda två, åren går, skål och gutår!
Å-ljudet tillhandahåller ord för både högre diktning och schlager.

BLAND LÄSARNAS favoriter fanns också morgonrodnad och skärgård, säkert utan att de som föreslagit dem tänkte på å:na.
Där fanns även blåmärke
Blåmärken på barnaben visar att ungarna har rört sig fritt ute och haft det roligt, löd motiveringen.
Ja, varför inte? Allt måste inte tolkas till det värsta. Med vårdagjämningen inleds den glada blåmärkesårstiden.