Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-14 13:18

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/sthlmimitthjarta/2010/10/21/stora-gungan-2005-8339/

STHLM i mitt hjärta

Stora Gungan 20.05

Mörka trämöbler, tunga gardiner och stoppade kuddar med orientaliskt mönster. Redan för hundra år sedan drömde Stockholms borgarklass sig bort med hjälp av inredning.

Kvällens föredrag på hembygdsföreningen har lockat mig till ett premiärbesök. Men alla andra känner varandra sedan långt tidigare.

Mannen på min vänstra sida är uppvuxen på en gata nära min och berättar om Hempe och en till vars namn jag inte minns, men som mannen till höger om mig också kände när det begav sig. Hempe skaffade sig visst egen firma efter ett tag. Nu finns han inte längre.

Det gör inte heller de dammar som man kunde meta vattenödlor i, där Globen ligger i dag. Eller berget, med skogen och crossbanan för cyklar – innan mopederna kom. Från toppen kunde man titta ned på skjulen, häststallen och gåsuppfödningen. Gässen, eller om det var änder, brukade rymma ut i rondellen. Det såg festligt ut, och allt såg man uppifrån berget där det nu är platt mark och en OKQ8 ligger. Och rullstensåsen, det var en skidbacke med bra fart i!

Men allt är borta nu. Det är sorgligt, det är vad det är, säger mannen till höger om mig.

virve.hedenborg@dn.se