Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-24 08:13

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/sthlmimitthjarta/2011/03/16/arlanda-20-30/

STHLM i mitt hjärta

Arlanda 20.30

Rätta artikel

Det plingar högljutt när jag slår mig ner i taxins baksäte och vi börjar rulla mot Stockholm. ”Jag är ledsen, men du måste ta på dig säkerhetsbältet” säger chauffören. Säkerhetsbälte? Ledsen? Efter ett par veckor i Libyen känns det som en ynnest att få kliva in i en miljö där säkerhetstänkande till och med fysiskt är inbyggt i samhällskroppen.

Färden in mot Stockholm går i hundratio kilometer i timmen. En maklig fart i kontrast mot de hastigheter min libyska tolk pressade fram ur sin rishög ett par dagar tidigare.

Striderna i byn Ras Lanuf hade upphört och fronten förflyttats längre västerut när vi åkte in i samhället för att göra reportage om läget. Vi pratade med rebellerna, besökte kliniken och var med på en bönestund när fronten plötsligt, likt en vändande våg, kom tillbaka. Khaddafis trupper ryckte fram, understödda av tungt artilleri och vi lämnade hastigt byn bakom oss. På färden mot staden Aidabiya kom jag att tänka på brandförmannen Tonny Falks ord när han höll en kurs i första hjälpen och säkerhetstänkande: ”Mer än död kan man inte bli. Det finns inget lite död, mellandöd eller jättedöd.”

Jag råkar ta av mig bältet lite för tidigt när taxin närmar sig Heleneborgsgatan och det börjar omedelbart plinga högljutt. Det låter som ljuv musik. Det är gott att vara hemma. Stockholm – i mitt hjärta.

paul.hansen@dn.se