Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-04-12 07:01

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/sthlmimitthjarta/2012/03/28/gamla-brogatan-1982/

Sthlm i mitt hjärta

Gamla Brogatan 1982

För mig var Stockholm en gång i tiden synonymt med Gamla Brogatan.
Jag växte upp i Katrineholm och under några år i tonåren var ”att åka till Stockholm” detsamma som att shoppa – helst på den coolaste gatan av dem alla, Gamla Brogatan. Tåget till Stockholm tog en timme dit, en timme hem och vi åkte så ofta vi hade råd, vilket inte var ofta alls.

Efter lyckad shopping belönade vi oss med att dricka Fanta och äta fascinerande små hamburgare på Clock vid Hötorget.

Favoritaffärerna var Randiga rutan och Sko Uno. Vi köpte t-tröjor, halsband och någon enstaka gång ett par jeans. Bootsen i skylten på Sko Uno kunde vi bara drömma om; så mycket pengar hade vi aldrig. Men det gjorde ingenting. Det viktiga var att det man handlade syntes. En gång kom jag hem med nitarmband och ett rejält nitbälte (som skulle hänga på höften över den noggrant sönderrivna collegetröjan), en annan gång fyndade vi neonfärgade strumpor. Kompisen köpte rosa, jag gröna. Sedan bytte vi vänstersockor med varandra.

Det gav maximal effekt när vi gick genom korridorerna i Nyhemsskolan hemma i Katrineholm på måndagen: en neonrosa strumpa på ena foten och en neongrön på den andra.

Och när någon frågade ”Var har ni köpt dom där?” var saken fullbordad. Då kunde vi ju svara ”I Stockholm.”

karin.forsberg@dn.se