Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-09 11:18

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/sthlmimitthjarta/2012/11/14/strandvagen-kl-14-47/

STHLM i mitt hjärta

Strandvägen kl 14.47

Saker och ting blir inte alltid som man tänkt. Som när man får för sig att flanera på fina gatan och tror att allting är frid och fröjd bara för att man befinner sig just där.

Det finns stadsdelar jag inte känner mig hemma i.

Fast egentligen känner jag mig inte hemma någonstans.

Just den här dagen har jag inte något ärende till någonting. Ändå slinker jag in på ett av de tjusigare kaféerna i stan. Det finns sällan någon förklaring till varför man gör det man gör. Ännu mindre varifrån alla infall kommer.

Intill sitter ett par. De har haft sin smekmånad. Nu försöker de att lappa ihop något som gått förlorat.

Man märker sånt.

susanna.hellberg@dn.se

En utomstående ser sånt.

Jag är en utomstående som ser.

– Vi skulle ha tagit med hundarna. Vi borde ta med dem oftare, säger kvinnan. – Går det inte lika bra med mig, säger mannen. – Det går inte att jämföra. Vad inskränkt du är. Samma banor, ständigt och jämt.

– Ska vi beställa in choklad med vispgrädde? – Vad trevligt det låter, precis som förr. – Med visp, och som förr.

Samtidigt passerar två golden retriever med tillhörande matte på trottoaren.

– Nästan lika fina som våra, eller hur? – Inte riktigt lika fina.

Ibland tar saker och ting en oväntad vändning.