Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-11 10:15

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/sthlmimitthjarta/2012/11/19/nu-rivs-rasunda/

STHLM i mitt hjärta

Råsunda, 1937–2012

Nu rivs snart Råsunda och jag tänker på när strumporna blev randiga, på Kalle Kulas 3–2-volley mot Helsingborg, på Dick och Kim och Alm och Dala, på GG och DG och på alla kalla koppar surt, surt kaffe och på stanken på muggen. Nu rivs snart Råsunda och jag minns bengalgrabben i rånarhuva som klappade mig på axeln och sa: ”Ursäkta herrn, det kommer snart att brinna lite här ...” och jag minns när vi ledde mot Barcelona och sjöng ”Ni är sämre än Bajen” och när Mutumba debuterade och Ishi och Boateng och Bangura (och Bangura) och när Mjällby kom tillbaka och Tobbe Gustafssons bakomfoten-fint och ”Skjut, Tolle, skjut!” och när Tjerna faktiskt fick chansen i landslaget.

Nu rivs snart Råsunda och jag tänker på första gången min dotter var med, och på senaste gången min dotter var med, när vi vann mot PSV och sjöng ”Ni har sämre klack än Bajen”. Men mest av allt tänker jag på de gånger jag var på Råsunda med min pappa. På förvirringen när han ropade ”straff!” när det verkligen inte var straff och på stoltheten när han fick skratten med sig från gubbarna runtomkring.

Nu rivs snart Råsunda och det spelar ingen roll. Vi bygger nya minnen, och vi fortsätter att vårda de gamla.

harald.bergius@dn.se