Hatkärlek. Här i utkanterna av Klarakvarteren finns hela spektret av urbanitet, skönt och oskönt: missbrukarna i Klarafaret, sopp­köerna på Klara kyrkogård, spankulerande turister och stressade statstjänstemän från departement och myndigheter. Här finns nära vattnet-känslan med puttriga ångbåtar vid Stadshuskajen och från mitt arbetsrum kan jag ibland se hur solnedgången förvandlar Stadshuset till ett vykort.

När min arbetsplats flyttade hit från det lite finare ”Upper east” kändes det som om cirkeln var sluten. I de här kvarteren började mitt arbetsliv. Först som vaktis, sedan som studerande taxichaffis med garage i parkeringshuset Elefanten och nu, någonstans i karriären, är jag tillbaka som en av de där stressade statstjänstemännen. Mycket är sig likt. Förutom att parkeringshuset Elefanten blivit Brf Elefanten. Fast det kan man knappt tro. Jag ser lägenheterna men inga lägenhets­innehavare. Det är märkligt doftlöst. Det är som om det inte går att bryta kontoriseringen med lite mysig stadsplanering. Eller rubba den karga charm som bara finns här.

Nu bryts snart cirkeln när flyttlasset går till förorten och Telefonplan. Där finns kanske en annan sorts charm.

Christer Järlid,
läsare