Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-24 08:43

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/sthlmimitthjarta/2013/08/27/ekero-kyrka-14-45/

STHLM i mitt hjärta

Ekerö kyrka, 14.45.

Rätta artikel

Magnus, min bror, hämtar mig med sin bil vid hotell Bromma. Vi är på väg till Ekerö kyrka. Vinden viner. Det är rått. Vi hämtar upp pappa i atriumhuset, det som en gång var våra föräldrars gemensamma hem.

Pappa stapplar ut på förstukvisten.

– Det blir svårt det här med askan, säger han.

– Ja, säger jag.

Magnus säger ingenting.

På kyrkogården, med utsikt över Kyrksjön, möter kyrkvaktmästaren upp. Han har urnan tryckt mot bröstet. Den väger två kilo. Vi frågar. Han svarar.

– Jo, två kilo.

– Är du säker på att det är mammas aska, viskar jag till Magnus.

Han nickar: Ja.

Pappa vill att vi tar med oss urnan in i kyrkan, jag vet inte varför. Magnus vet inte. Det är bara pappa som vet. Vi sätter oss på en av de slitna bänkarna. Det är tyst. Ingen musik. Inga röster.

– Det räcker nu, säger jag efter en halvtimme. Eller hur, Magnus?

Han nickar.

Kyrkvaktmästaren kommer bärandes på urnan med vår mammas aska. Han sänker ner urnan i jorden. Intill mormor.

– Jag kommer snart, säger pappa, och sänker blicken.

– Jag älskar dig, säger Magnus, min bror.

– Älskade, älskade, säger jag.

Susanna Hellberg,

Reporter