Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-13 06:49

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/sthlmimitthjarta/2014/03/12/vaghusgrand-9-50/

STHLM i mitt hjärta

Våghusgränd 9.50

Ärligt talat – när satte du senast en fot på Våghusgränd?

Jag gjorde det i helgen, den dagen då solen kom och vart man sig i Stockholm vände stötte ihop med vårystra finflanörer: På Årstabron, längs Djurgårdsbrunnskanalen, i Tullgårdsparken och på Våghusgränd.

Nej, förresten. Inte på Våghusgränd. Den lilla gatstumpen bakom Nationalmuseum som leder till Museiparken på Blasieholmen var öde.

Det är här Stockholms senaste husstrid utspelar sig.

Det är här det ska byggas ett pampigt Nobelmuseum.

Och det är här det sitter handskriva lappar på de medfarna hamnskjulen med uppmaningar om bevarande. Jag kan förstå det. Den här delen av Nybrokajen är speciell, charmigt sliten och helt oväntad. Det är ju bara ett stenkast från flådiga ställen som Dramaten och Grand Hôtel men området runt Hovslagargatan bakom Tullhuset känns nästan lite köpenhamnskt i sin ruffighet.

Å andra sidan. Här är helt tomt. Ingen har sökt sig hit trots att det denna vårdag skulle behövas trängselskatt på alla vattennära stråk.

Det är inte utan att man tänker på Gary Larsons filosofiska serieruta i Far Side Story, den när ett träd faller över en ensam mimare i skogen. Finns det då någon som bryr sig?

Claes Sjödin