Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-20 21:52

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/sthlmimitthjarta/2014/03/14/bjursatragatan-ragsved-18-30/

STHLM i mitt hjärta

Bjursätragatan, Rågsved 18.30

”Mammaaa!”

Ropet ekar mellan husväggarna. Mörkret har lagt sig, torra löv virvlar omkring och kylan kommer krypande.

Det är omöjligt att avgöra varifrån ropet kommer men när jag går förbi en husport syns en liten pojke som trycker sig så långt in i hörnan mellan en ytterdörr och en vägg som det bara går. På sig har han en tunn grå pyjamas. De bleka fötterna är nakna.

”Har du låst dig ute?”, frågar jag dumt.

Försiktigt jakande svar.

”Fryser du?” Ännu dummare fråga.

”Mmm”, svarar pojken. Kanske är han sex år gammal.

”Var är din mamma?”

”Ute med hundarna.”

Ingen människa syns till. Jag plockar upp lite småstenar och börjar kasta på lägenhetsfönstren.

”Inte där”, instruerar pojken, ”där känner jag ingen”.

”Jag orkar nog inte kasta högre”, säger jag. Småstenarna tar slut. Vad gör jag nu? Efter lite funderande ger jag mig ut för att leta efter mamman med hundarna – hon ska vara bortåt dammen.

Pojkens rop ekar igen. Ute i mörkret kommer en kvinna med snabba steg och två hundar. De reagerar på ropen så uppenbarligen hör de ihop.

Men varför gick barnet ut i kylan? Skulle han överraska sin mamma?

Anita Bengtsson