Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-11 22:14

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/sthlmimitthjarta/2014/03/24/skeppsholmen-kl-12-50/

STHLM i mitt hjärta

Skeppsholmen, kl 12.50

Morfarn till barnbarnet: ”Är allting i boxar?” Barnet vid datorn: ”Mmm.” Mormorn: ”Börjar du från en ren plattform?” Barnet: ”Mmm.” Morfarn: ”Kan man bygga vad man vill? Torn? Kyrkor?” Mormorn till morfarn: ”Skulle du vilja prova?” Morfarn: ”Nä, det verkar avancerat.” På utställningen ”Blockholm” på Arkitektur – och designcentrum vimlar det av åtta-, nio- och tioåringar. Och så vi, föräldrar och mor- och farföräldrar, som försöker förstå vad det populära dataspelet Minecraft går ut på. Det åskar och dundrar och vi får uppleva hur en stad skulle se ut på riktigt, i riktig storlek. Barnen gejmar och ritar ”skins”, figurer, med tuschpennor som de sedan scannar in till sina spel hemma. Jag tror jag har förstått. Jag tror det. Och jag ritar. I flera år år har jag hört det här utspela sig hemma. Ett barn vid datorn (som skajpar med ett annat barn): ”Ska vi majna?” ”Jag enchantar mitt svärd” ”Hugger du det där järnet, jag går längre ned i gruvan. ” ”Försök att hugga till en stacks.” ”Vi bygger ett ställe på fyra block.” ”Sneaka och bygg!” ”Döda honom!” ”Nej, döda honom inte!”, har jag skrikit tillbaka och fått en blick som typ… dödar. Det är fett sant.

Emma Lofors