Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-21 12:51

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/sthlmimitthjarta/2014/05/15/st-eriksplan-kl-09-42/

STHLM i mitt hjärta

St Eriksplan kl 09.42

Han står med kropp och ansikte vänd mot det svarta kaklet i tunnelbanenedgången St Eriksplan. Han står alldeles stilla med hängande armar, kanske en halvmeter från väggen. Mörk halvlång rock, mörka byxor. Svart väska i vänstra handen. Brunt, lite flottigt nackhår, inte alldeles nyklippt. Tyst.

Jag hejdar min snabba nedfart i trappen, tar ett par tvekande, fortsatta kliv nedåt, blir stående snett ovanför mannen, kanske fem meter bort. Lika stilla som han. Lika tyst.

Varför står han där? Så gör man inte. Står och stirrar rakt in i svart kakel i en halvsunkig tunnelbanenedgång. Så gör man inte.

Så privat mitt i all offentlighet.

Så ensam i sin värld.

Sakta höjer han högerarmen. I handen en ölburk. Nacken böjs bakåt och han halsar långsamt och bestämt. Hela burken. Sänker armen och står kvar, åter orörlig.

Snett ovanför honom står jag. Stressen börjar äta. Måste gå, måste fortsätta. Måste till jobbet. Måste skynda.

Bort, du bild av ensamhet och förtvivlan! Man stör inte här i Stockholm. Hinner inte. Man har inte tid att ta konsekvenserna av ett närmande. Inte ork.

Jag passerar den svarta kakelväggen varje vardag. Bilden är kvar. Den ensamme mannen är kvar, präglad i min hjärna.

Brigitta Sundling