Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-17 00:33

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/sthlmimitthjarta/2014/06/25/det-ljumma-regnet-doftade-stockholm-och-sommar/

STHLM i mitt hjärta

Det ljumma regnet doftade Stockholm och sommar

Ett sommarregn i Stockholm luktar på ett alldeles särskilt sätt. Eller doftar, för jag tycker om den där doften av vatten mot solvarm dammig betong. Hällregn och skyfall luktar på ett helt annat sätt. Ser ut på ett annat sätt.

Ett lätt sommarregn är att föredra, ett som gör trottoarerna prickiga.

Ett sådant regn påminner mig om hur det var att vara barn i ett ganska öde sommar-Stockholm på 60-talet. Så snart ”Den blomstertid” hade klingat ut åkte alla som hade ett sommarställe i väg, och kom inte tillbaka förrän det var dags att sjunga ”Har du sett herr Kantarell” i augusti.

Jag blev kvar i stan. Lekparken låg öde, gungorna slokade, klätter­ställningen gapade tom. Inga skratt, inga skrik. Inga ängsliga mammaröster, ingen gråt från barn som skrapat upp knän.

Jag åkte spårvagn in till stan, till pappa. Han var ingen friluftsmänniska, jag kan faktiskt inte minnas att jag någonsin såg honom i shorts eller badbyxor. Nej, han bar strumpor, skor, undertröja, vit skjorta, hängslen, slips, kostym. Och rakvatten, det var viktigt. Ibland försökte jag frammana bilden av pappa på en badstrand, i en solstol eller på en filt, men ingen bild dök upp. Han var en stadsmänniska så vi gick på restaurang. Där var det också ganska öde, oavsett sommar, oavsett restaurang; W6, Tennstopet, Gillet. Vita dukar, dovt bestickslammer. Restaurangbesöken var tråkiga men glassen god. Pappa pratade och skrattade med farbröder, tippade hästlopp, diskuterade Rod Lavers vinst i Wimbledon, Algeriets självständighet och radio Nord.

På väg hem, några timmar senare, började ett ljummet regn att falla. Det luktade stad; Stockholm och sommar. Det var en alldeles särskild lukt och den doftade gott. Då precis som nu.

Carin Ståhlberg