Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

STHLM i mitt hjärta

Kista 15.54

Det sitter en ung kvinna snett framför mig på ett kafé i köpcentrumet. Hon har svart linne och vältatuerade armar. Nyss fikade hon med en kompis, men nu tittar hon ensam ut på människorna som passerar. I högtalarna spelas Avril Lavignes ”Complicated” och hon mimar med, om luften ur hennes strupe bär med sig ljud är det så låg volym att jag inte kan höra henne.

Snart upptäcker hon att jag ser åt hennes håll och hon släpper mig inte med blicken förrän jag har återvänt till min dator.

Hennes hållning säger mig att hon är medveten om sitt värde, att hennes åsikter, tankar och drömmar betyder något; att hon är någon.

Ett gammalt inslag från SVT kommer till mig. Reportaget handlar om en iransk man som nyligen har flytt till Sverige. Han sitter i sitt kök, uppklädd i kostym och slips och gråter – för att han för första gången i sitt liv ska få avlägga sin röst i ett fritt, demokratiskt val. Han ska få säga vad han tycker; hans åsikter, tankar och drömmar betyder något. Han är någon.

Mannens sorgsna glädjetårar sätter sig som en ljuvligt svart törn i mitt hjärta. Han personifierar för mig varför vi går till vallokalen på söndag.

Det är för honom vi röstar, men inte bara. Det är för dig och för mig och för våra barn. Vi röstar för alla som inte kan eller får, som inte tillåts eller vågar. Världen är full av dem, människor som lever under förtryck – som varken får sjunga ­eller tala, som kan fängslas, torteras eller till och med dödas om de tar sig ton.

Jag finner påminnelsen angelägen, så här dagarna före valet, även om det på sätt och vis känns som ett annat sekel att säga det: gå och rösta. Du är viktig. Dina åsikter, tankar och drömmar betyder något. Du är någon.
Kryssa en kandidat. Mejla politikern och förklara varför. Skriv: ”Du fick min röst för att jag vill att du under denna mandatperiod ska lyfta frågor som…”

Uppstyrda skolresultat i svaga områden? Rätten att känna sig trygg på landets gator? Att ge unga hopp om framtiden? Enskilda människors rättigheter mot staten? Integration?

Representativ demokrati är inte perfekt och kommer heller aldrig bli det, men det är det bästa vi har. Det är våra röster som formar och ger folkstyret liv och mening.

Många av våra föräldrar flydde jorden deras barnafötter vandrat på för att få tycka och tänka och vi har inte fått det gratis. Vissa av oss bär deras ångestfyllda kamp med oss för evigt, det lidandet tar jag stolt vidare i mina duster med det samhälle som vi lever i.

Den frihet vi åtnjuter är värd din röst.