Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-24 16:46

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/sthlmimitthjarta/2016/04/22/lilla-essingen-01-30/

STHLM i mitt hjärta

Lilla Essingen 01.30

Rätta artikel

Jag känner mig inte hemma när jag är hemma. Därav Hemnet-hemligheten under täcket

Ett helt paket kakdegsglass när barnen somnat, amfetamin i morgonkaffet eller smygtindra på otrohetssajter?

Känns som ljumma fisar i vårvinden i jämförelse med mitt dolda missbruk.

När min man drar sin första snarkning börjar jag. Söker febrilt efter uteplats + Stockholms kommun och hur många rum? Många.

Vi har inte bott i vår lägenhet i mer än ett år men jag har redan flytt­myror i brallorna. Jag känner mig inte hemma när jag är hemma. Därav Hemnet-hemligheten under täcket.

Barndomsvännerna har redan flyttat tillbaka till uppväxtförorten norr om stan. Mitt 16-åriga jag stirrar argt på mig och knyter näven i Patagoniafleectröjan om jag så mycket som sneglar på en bostadsannons från hemön.

Svikare, fräser hon. Vi sa att vi aldrig skulle flytta tillbaka.

Under många år var Vasastan hemma och jag sällade mig till horderna av Rodebjerkaftaner i parken. Smälte sömlöst in bland vattenhålens alla marmorskivor och koppardetaljer. Från Sibirien till S:t Eriksplan och tillbaka igen.

Tills lägenhetens sekelskiftes­charm, som exempelvis avsaknaden av hiss, förvandlades från tidstypiska detaljer till praktiska olägenheter. Vi blev fler, krävde lättstädade ytor och ett badrum som inte enbart hade en symbolisk funktion.

Nu har vi det, trafikbefriade lekområden och sportjackor som tål brisen från Essingeöarnas badbryggor. Den dagen jag matchar med överdragsbyxor dör min inre 16-åring för gott.

Jag scrollar ned på min halvt upplysta mobilskärm när alla sover, zoomar in på välskötta villaträdgårdar och försöker se mig själv där i spenaten. Använder gps-funktionen för att hitta närmaste Seven Eleven och letar nybyggda radhus i områden där jag aldrig varit.

Kan det bli nästa hemma? Var passar jag in nu? Är Pungpinan ett verkligt område eller är jag så trött så jag läser i syne.

Någon snusar till, jag lyssnar med mamma-antennerna, det somnas om. Jag blundar och tänker att det kanske inte längre spelar så stor roll var jag bor från och med nu.

Det ligger ett gäng här i sovrummet som redan är hemma.

Hanna Mellin