Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-25 01:15

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/sthlmimitthjarta/2016/05/03/midsommarkransen-17-15/

STHLM i mitt hjärta

Midsommarkransen 17.15

Rätta artikel

Jag vill hem. Det vill inte min tvååring

Solen har gått i moln över Svandammsparken. De gula, pampiga stenhusen som för runt hundra år sedan inrymde arbetare (nu: resursstarka bostadsrättsinnehavare) ligger i skugga. Det är tidig vår, det är kallt och jag är hungrig – jag vill gå hem.

Det vill inte min tvååring.

Man kan tänka sig att det borde vara rätt enkelt att stoppa en tvååring under armen och helt sonika bära honom de 200 metrarna hem. Då har man dock inte med i beräkningen att tvååringar är världsmästare på att sprattla och skrika som utsattes de för tortyr. Eller att jag också måste släpa på en balanscykel, en cykelhjälm och en matpåse. Samt att jag har ett rätt stort lillasyskon på tillväxt i magen.

Jag funderar på att lägga mig ner och vråla av uppgivenhet, när en barncykel kommer farande i riktning från Tellusborgsvägen.

Efter den kommer först en liten högersko, sedan en vänstersko.

Mitt barn blir så ställd av detta att han glömmer sin egen upprördhet. Vi tittar båda uppför slänten och ser en liten kille i cykelhjälm som är så arg att min unges ilska mest ter sig som en stilla vårbris. Cykelkillens pappa tittar hjälplöst på honom där han står i strumplästen, stampar i marken och kräver att få vara i fred.

Min tvååring kommer på sig själv, bryter sig loss och springer i full fart, högljutt proklamerande att mamma är dum, till andra sidan parken.

Pappan till den skolöse möter min blick.

Samförstånd. Ibland är det bara det som behövs för att orka streta vidare.

Emma Bouvin

Emma Bouvin är reporter på DN och jobbar i sitt föräldraskap mycket med mutor och hot.