Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-20 15:26

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/sthlmimitthjarta/2016/05/11/vallentuna-15-30/

STHLM i mitt hjärta

Vallentuna 15.30

Rätta artikel

Jag och M har nästan exakt likadana träningskläder

Tänk er 80-talet. Det pinsammaste som fanns var föräldrar som hade likadana wct-overaller. Vi tonåringar skrattade hånfullt åt de, som vi tyckte, patetiska medelålders paren som iklädda identiska träningsoutfits lufsade runt på de asfalterade gångstråken eller i elljusspåret i den sömniga förortsidyllen Vallentuna.

I värsta fall var det våra egna föräldrar. Aldrig skulle vi bli sådana.

Den snygge grannen med (numera grånad) hästsvans småler när han hälsar. Han på hundpromenad och jag och M på årets första joggingtur. Det är dags att komma i form igen. Eller åtminstone försöka hålla åldrandet i schack.

Finns inget att le åt, tänker jag surt, och det är först när vi möter nästa granne, som hälsar med ett jättebrett leende som det slår mig: Jag och M har nästan exakt likadana träningskläder. Visserligen inte wct-overaller, men svarta träningsbyxor och röda prasseljackor. Och grannarna som är i samma ålder som vi har garanterat samma wct-referens som vi. Åh Nej!

Jag drar ner hakan innanför kragen och mumlar: Jag syns inte, innan jag skyndar runt hörnet på Villagatan. M kommer snabbt ikapp och förstår inte alls min brådska eller varför jag surt fräser: var du tvungen att ha den röda jackan?

Joggingen tar fart, även om det i ärlighetens namn känns mer som ett medelålderslufsande, och snart är vi hemma. I säkerhet från försmädliga blickar.

Nästa gång joggar vi efter att mörkret fallit. Och våra kläder kommer garanterat inte att ha några som helst wct-referenser.

Elisabeth Ubbe

Elisabeth Ubbe är fotopraktikant på DN och vill kunna springa fem kilometer med kamerautrustning på ryggen.