Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-21 11:26

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/sthlmimitthjarta/2016/05/13/jarvafaltet-16-27/

STHLM i mitt hjärta

Järvafältet 16.27

Rätta artikel

Rinkeby är, enligt en av Norges största tidningar, ”Sveriges Mogadishu”

Det kommer ett mejl från en svensk man på besök i Norge och han har bifogat två foton, båda från norska dagstidningen Dagbladet (9 maj). På omslaget, där Sverige kallas ”Nordisk SKREKKEKSEMPEL”, samt ett uppslag i tidningen med rubriken ”DETTE ER ’SVERIGES MOGADISHU’”.

Rinkeby, alltså. Rinkeby är, enligt uppgift i en av vårt grannlands största tidningar, ”Sveriges Mogadishu”.

Jag sitter i solen på läktaren vid Ärvinge bollplan och det torde vara årets hittills varmaste dag och det är massor av svartskalleungar här. En hel del av dessa barn är visserligen brunhåriga, som rimligtvis många fler kommer att vara i framtiden, men ändå.

Med deras förhistoria följer berättelser som förföljer dem genom livet: ”Är de inte väldigt högljudda? Varför vet de inte hur man beter sig? Så ouppfostrade de är.”

Just här är det rätt lugnt. Om man räknar bort tonåringarna som hormonstint söker kontakt med varandra.

Alldeles intill fotbollsplanen rinner Järvafältet genom landskapet i en av Stockholms gröna kilar och på andra sidan denna oas med sina små kolonilotter, den porlande Igelbäcken och cykelvägarna finns Rinkeby. Sveriges Mogadishu.

Ser inte molnen lite mörka ut där borta? Jag kisar. Nej, det verkar vara samma väder på andra sidan Europaväg 18. Jag försöker rikta hörseln men hör bara susandet av bilväg. Inga bomber som exploderar. Någon säger att det handlas med frukt på torget och att trötta mammor och pappor försöker få hem sina barn till middagen. VA?

Nej, jag tänker inte låtsas som att det inte finns problem i områden som Rinkeby. Det är svårigheter som inte kan hanteras exakt som på andra ställen, men så är det i vilket socioekonomiskt svagt område som helst. Vad sägs om att rikta udden mot fattigdoms­utrotning i stället?

Det här är inte en diskussion om huruvida Sverige tar emot för många, för få eller alldeles lagom med invandrare. Sluta trycka ned människor bara. Det leder inte till något gott. Vänligen jämför inte en svensk förort med ett land som har varit i inbördeskrig sedan början av 1990-talet.

Barn, oavsett bakgrund, behöver vårt stöd – inte vårt förakt.

Behrang Behdjou