Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-27 11:39

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/sthlmimitthjarta/2016/05/23/riddarholmskajen-17-45/

STHLM i mitt hjärta

Riddarholmskajen 17.45

Rätta artikel

Dags att återinföra regler för velocipedåkning?

Jag tar ett steg ut från Vasabron på det lilla övergångsstället.

Svisch. Pang, ungefär. Vad hände? Kroppen reagerar innan tanken är med. Det sticker i armhålorna, hjärtat dunkar. Fara.

Cyklisten som snabbt svängde höger var bara några millimeter från att köra på mig.

”Idiot” hinner jag tänka innan jag ser att hon bromsat in några meter bort. ”Hur gick det? Förlåt. Jag såg dig inte!” ropar hon.

Okej, jag vet hur det kan vara. En halv sekunds ouppmärksamhet kan räcka i Stockholmstrafiken. Själv körde jag på en annan cyklist för några år sedan efter att ha blivit distraherad av att någon ropade mitt namn. Sedan dess har jag inte vågat cykla i stan.

När DN:s Insidan nyligen hade en artikelserie om konflikter i trafiken fick vi massor av upprörda mejl om och från cyklister. Men också vittnesmål från förr.

När Peter Waldenströms pappa fick sin första cykel år 1915 fick han registrera den på Östermalms polisvaktkontor. Där fick han också en lång rad ordningsföreskrifter för ”velocipedåkning”.

Bland annat måste man ”åka med långsam fart dels i gatuhörn och invid gångbana, dels även där trängsel råder eller fara för sammanstötning eljest kan uppstå; och förstås härmed med långsam fart en hastighet, som ej är större, än att en fullväxt man med rask gång kan följa med velocipeden”.

Cyklisterna skulle också ”färdas varligt förbi hästar och stiga av velocipeden vid möte med häst, som visar sig orolig.”

Något att återinföra med tanke på dagens cykeldiskussioner? undrar Peter Waldenström.

Malin Nordgren

Malin Nordgren är redaktör för Insidan och har en röd cykel som står oanvänd.