Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-20 20:57

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/sthlmimitthjarta/2016/05/28/alvik-15-40/

STHLM i mitt hjärta

Alvik 15.40

Rätta artikel

– Superkul att träffas, säger mannen från dejtingsajten innan han slår sig ner på kaféet.

Han börjar prata. Och fortsätter. Att prata. Om sig. Om skilsmässan och om drömmarna som gick i kras. Jag nickar, ställer artiga frågor fastän han inte gör detsamma.

Men snälla, varför ska jag träffa dig som inte är ett dugg intresserad av mig? (Säger jag inte. Däremot:)

– Jag önskar att den jag träffar även ställer frågor till mig.

Fattar, säger han och hoppet tänds hos mig. Jag ler och han ler. Men. Nej. Han fortsätter att prata om sitt. Jag säger tack, men nej tack till ytterligare träff och drar hem och frossar och vet i tusan hur jag ska orka fortsätta söka efter kärlek.

Rycker upp mig när katterna krafsar på sovrumsdörren, de där som jag spontant köpte och som fick min amerikanska vän att så delikat utbrista: WHAT? TWO cats? Have you become a fucking cat woman?

För att markera för mig själv att jag väljer människor före katter går jag in på appen Tinder, drar åt ena hållet för att få en match, åt andra för att dissa helt. Suckar. Jag får ingen uppfattning om personerna och konversationerna bara dör. Eller så ger jag inte samtalen en chans. För det bor en rastlöshet i mig.

Jag tänker på mannen som pratade om sig själv. Så klart han gjorde. Han försökte fånga min uppmärksamhet innan jag skulle svischa honom åt höger eller vänster.

Nästa gång ska jag fasiken andas också. Innan jag sveper åt det ena eller andra hållet. Nästa gång. Men spinnande katter är inte så dumt det heller.

 

Caroline Cederquist är nyhetschef på DN Sthlm och har alltför ofta djupa konversationer med sina katter.