Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-24 13:37

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/sthlmimitthjarta/2016/05/31/radiumhemmet-10-20/

STHLM i mitt hjärta

Radiumhemmet 10.20

Rätta artikel

När jag kom sex år för sent

”Nu gör jag något som man absolut inte får göra”, säger sköterskan.

(Jag älskar den meningen. Civilkuragets signum.)

Jag står vid disken på det stora sjukhuset. Svettig och andfådd. Hann. Precis. Inte.

– Du ska inte vara här, du ska vara på S:t Göran. Det är tyvärr varken tillåtet eller möjligt att byta tid så sent, systemet slår ifrån, säger sköterskan.

Jag hämtar andan. Har hoppat över mammografin jag erbjudits i flera år. ”Måste ju jobba.” Lovade mig själv i vintras att aldrig mer ställa in en läkartid. Hade även noterat mammografin med minneslarm och allt. Men inte adressen.

– Jag ska försöka ordna detta, säger sköterskan.

Hon jobbar hårt och länge för att lura datasystemet som inte tar höjd för slarviga människor. En av alla vardagsvolleys som förhindrar systemkollaps. Inom en kvart har jag fått en ”svart” mammografitid. Jag lämnar KS öm efter omild cancerscreening och glad över att den äntligen blev av.

Efter ett par veckor sprättar jag kuvertet från Radiumhemmet. Hänger upp beskedet ”visade inga tecken på bröstcancer” på kylskåpet.

Jag är glad över sköterskan som förstod vikten av ett test, särskilt som jag kom sex år för sent. Enda problemet med vardagshjältinnor av hennes slag är personer som jag.

Nästa gång finns risk att jag hamnar direkt på KS och då förväntar jag mig en sköterska med stort hjärta som ordnar allt betydligt bättre än både jag och system förmår.

Jessica Ritzén

Jessica Ritzén är reporter på Stockholmsredaktionen och har lovat sig själv att sluta lova sig själv saker.