Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-14 06:38

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/sthlmimitthjarta/2016/10/05/sodermalm-23-42/

STHLM i mitt hjärta

Södermalm 23.42

Jag har ingen päls och jag dricker inte hembränt

”Du måste väl vara van vid kyla”, påstår han när jag huttrande står och småhoppar på trottoaren utanför Medborgarplatsens tunnelbane­station.

Jag suckar och tänker att om jag skulle ha fått en hundring för alla de gånger jag har hört den kommentaren skulle jag snart ha sparat ihop till en lägenhet i Stockholm. Precis som att folk tror att vi norrlänningar skulle ha utvecklat pälsväxt som gör att vi inte fryser. Jag har ingen päls. Lika lite som att jag dricker hembränt, suger in luft när jag säger ”ja” eller hade renar på bakgården när jag växte upp. Ett fåtal av alla de fördomar jag gång på gång har fått dementera sedan jag emigrerade söderut för sju år sedan. Därför suckar jag.

En stund senare står jag i rulltrappan ner till tunnelbaneplattformen. Plikttroget på höger sida. Annars ger någon mig en blick som säger ”Flytta på dig bondläpp!”. Eller det är vad jag inbillar mig att den säger i alla fall. För jag har nämligen också fördomar. Till exempel att stockholmare tror att de är bättre än andra. Att de är karriärinriktade, dryga och alltid stressade.

Men hittills har många stockholmare faktiskt motbevisat detta. Och ärligt talat så grundar sig mina fördomar troligen i en viss avundsjuka över att Stockholm är Sveriges mittpunkt och inte Umeå.

Det är egentligen lite konstigt att ha fördomar alls när man vet att de fördomar andra har om en själv inte stämmer. Fast ändå lever vissa av mina om stockholmare fortfarande kvar.

Julia Sandstén Vikberg

Julia Sandstén Vikberg är reporter på DN, norrlänning och nyinflyttad till Stockholm.