Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-19 21:58

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/sthlmimitthjarta/2016/10/12/vasastan-20-30/

STHLM i mitt hjärta

Vasastan 20.30

Jag följer silverkonfettin halvvägs från tunnelbanan

Jag bor i ett kvarter där brungrå målarpapp och ”Öppnar snart ...”-skyltar allt som oftast pryder fönstren i butikslokalerna på bottenplan. Tills en dag i våras när det blev känt att en stjärn­krögare hade lagt vantarna på vad som, enligt restaurangens hemsida, ”har varit en krogadress sedan 60-talet”. Min tid i kvarteret måste ha varit två mörka år i krogadressens historia.

Min tillfälliga lycka över kvarterskrogen upphörde omedelbart när jag fick en inblick i bokningsläget. Den första lediga rutan var en månad framåt i tiden, klockan 20.30, en torsdag.

I en månad har nu min blick oundvikligen dragits mot ljuset från den ständigt fullsatta krogen. Vissa dagar följer jag silverkonfettin halvvägs från tunnelbanan till vad som bäst kan beskrivas som en upplyst glasbur. På trästolar förtär gästerna, enligt restaurangens hemsida, ”okomplicerad mat med tydliga smaker och bra råvaror”.

Min fascination över stockholmarnas framförhållning när det gäller bokningar av opretentiösa måltider ökar med varje ny anspråkslös krog som öppnar. Mitt eget personbästa ligger hittills på tre månader. Samtidigt är koncepten sällan överraskande. Kvällens meny presenteras lite slarvigt på en griffeltavla. En påläst servitör slår sig avslappnat ner vid bordet och berättar detaljerat om rätterna, som sedan ställs fram med det obligatoriska ”smaklig spis”. Maten är oftast himmelskt god. Kanske är det värt att vänta ändå.

Ida Yttergren

Ida Yttergren är praktikant på DN Stockholm och gillar krogar som inte tar bordsbokningar.