Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-21 20:23

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/sthlmimitthjarta/2016/10/13/tantolunden-12-05/

STHLM i mitt hjärta

Tantolunden 12.05

Var det rätt att ge en man ett så känsligt uppdrag?

Ett medelålders par, med ett litet barn, grälar i parken. Hon är jättearg, han letar frenetiskt i barnvagnen. Nappen kom inte med. Och var sjutton är den andra strumpan? Hon skäller. Han tiger. Barnet gråter.

Vet att det finns studier som visar att kvinnor är bättre på att planera, medan män är mer impulsiva. Men om så är fallet, varför insisterar vi på att ge män uppgifter de genusmässigt inte är lämpade för?

Borde till exempel Gud ha beordrat Noak den stora Evakueringen? Var det rätt att ge en man ett så känsligt uppdrag?

Det var en hemskt lång lista med både stora och små djur som skulle bockas av. Att få med två av varje sort kräver minutiös planering. Borde inte en kvinna ha fått uppgiften?

Vi har alltid utgått från att Noak utförde missionen med bravur – men hur kan vi veta det?

Giraffanten, den stora giraffen med snabel, är ju inte längre här för att dra sin version.

Och hur många år hann krokoborren leva som en ensam strumpa i floden och jämra sig över Noaks slarv, innan den dog utan avkomma? Jag kan nästan se framför mig hur Noaks fru tar sig för pannan, när hon i säker hamn inventerar det maken fått med sig i Arken:

– Var har du huvudet, karl!? Det står ju tydligt på listan: TVÅ fladderåsnor!

Kvinnan i Tanto skakar uppgivet på huvudet medan hon tröstar barnet. Mannen tittar i mobilen.

Med tanke på vem som basade över den stora Räddningsaktionen, inser jag vilken tur vi hade – vi som efter den Stora Torktumlingen hade den mirakulösa turen att kunna hitta vår andra strumpa.

Martin Ezpeleta

Martin Ezpeleta är reporter på DN Stockholm och är usel på att plocka upp strumpor efter sig.