Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-20 09:33

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/sthlmimitthjarta/2016/10/14/blackeberg-06-50/

STHLM i mitt hjärta

Blackeberg 06.50

Vi nakenbadade och chockade barnfamiljerna

Vid vatten känner jag mig hemma. Jag har flyttat många gånger, i barndomen drog vi Sverige runt och just därför har hav och sjö blivit platser dit jag söker mig för att hitta lugnet.

Kanske är det därför jag trivs så bra där jag bor i dag, i lägenhet, med utsikt över Mälaren. Kanske är det därför jag nu står vid vattnet och undrar om det är för kallt för ett uppfriskande morgondopp.

Det var helt klart uppfriskande den gången då jag och mina vänner en försommarkväll stod här, vi tvekade och vi nakenbadade och chockade barnfamiljerna som råkade befinna sig vid platsen för att plocka lite vårblommor.

Havet har stormat, flera gånger, på många olika sätt. När tsunamin inträffade i Sydostasien befann jag mig i Burma på frilansresa, hotellet vajade från sida till sida av jordbävningen och bara dagar senare jobbade jag i Thailand där vågorna röjt allt i sin väg, förödelsens omfattning gick upp för mig när jag såg döden med egna ögon.

Havet fortsatte att storma efteråt, jag kunde vakna av att det kändes som om sängen gungade. Från sida till sida.

Havet tog många liv då, det tar många liv nu. Som på Medelhavet, där flyktingar från Syrien och andra länder flyr för sina liv på överfulla båtar gjorda för några få.

Jag tar av mig skorna, doppar tån. Sticker ner hela foten. Huttrar. Det är kallt nu. Säkert var temperaturen inte mycket högre då, under vårbadandet med vännerna. Skillnaden är att då var vi många. Så stärkta av varandra kan vi faktiskt ta steg framåt. Det går. Jag hoppar i.

Caroline Cederquist

Caroline Cederquist är nyhetschef på DN Sthlm och skänker julklappar i form av pengar till olika organisationer.