Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-16 10:56

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/sthlmimitthjarta/2016/10/18/solna-16-32/

STHLM i mitt hjärta

Solna 16.32

Killarna har kommit för att hämnas

Halvsent en vardagseftermiddag händer det. Ett gäng 18–19-åringar dyker upp vid pendeltågstationen, de tar gångtunneln, passerar mataffären och placerar sig sedan strategiskt någonstans mellan pizzerian och "vår" fritidsgård.

Deras närvaro får knappast någon att höja på ögonbrynen.

Ändå är det skillnad. De andas hets. De vädrar något.

Hämnd, ska det visa sig.

För de här killarna – så kallade unga vuxna faktiskt – har den här helt vanliga eftermiddagen valt att beväpna sig med kniv. Efter visst tumult, polislarm och en handfull skräckslagna grundskolekids på väg till eller från fritids visar det sig att killarna har kommit för att hämnas.

Någons lillebror, vi snackar om en kille i 12-årsåldern, har blivit av med en keps och nu ska rättvisa skipas. Med kniv.

Jag försöker förstå. Det går inte. Kanske vill jag inte.

Tänker på alla de poliser jag intervjuat under året, poliser som sagt att ett av de stora problemen i dag är lättkränktheten, att minsta lilla konflikt anses värd att reglera med våld.

Trodde jag var immun mot rädsla. Trodde aldrig att jag skulle behöva tänka tanken att jag måste begränsa mitt eller mina barns liv och frihet. Så plötsligt händer det. Och det är otroligt obekvämt.

Precis som i reportaget om Agnetha Söderhjelm som bor på Malmvägen i Sollentuna vill jag inte vara rädd. Men jag vill heller aldrig, aldrig vänja mig vid våld.

Ulrika By

Ulrika By är reporter på DN:s Stockholmsredaktion och Stockholm skaver allt oftare i hennes hjärta.