Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-14 01:51

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/sthlmimitthjarta/2016/10/19/hammarby-sjostad-08-27/

STHLM i mitt hjärta

Hammarby sjöstad 08.27

Om den fina cyklingens svåra konst

Bilen ska på service. Som vanligt har jag hakat cykeln bakpå för att kunna ta mig till jobbet från verkstaden. Men denna gång ska jag bara trampa tre kilometer till riksdagen. Iförd kontorsklädsel ska jag testa fincyklingens svåra konst.

Vanliga dagar cyklar jag mig svettig 13 kilometer mellan hemmet i Nacka och DN:s redaktion i Marieberg. Då, får jag medge, är det roligt att cykla om en och annan.

Men i fincyklingens värld handlar det om att cykla för att inte bli svettig och glatt acceptera att bli omcyklad.

Första testet blir en kille i spetsig tempohjälm (!) på lättviktsracer som ångar på från Nackahållet när våra cykelbanor möts i Hammarby sjöstad. "Ingen konst att släppa en sådan kille förbi sig utan att försöka hänga på", tänker jag och ler inombords.

Sedan blir det allt svårare. Först kommer svartklädda Tour de Nacka-gänget i en klunga och därefter några elcyklar på Danvikstullsbron som jag i och för sig har svårt att hänga med även till vardags. Men på den sista cyklar en dam som samtidigt messar med höger tumme. Jag biter ihop.

Tredje vågen är vanliga pendlingscyklister som forsar förbi mig på Stadsgårdsleden. "Vad skönt att slippa hänga på!" tänker jag för mig själv.

Mitt självbedrägeri blir tydligt när jag kommit fram till riksdagen. När jag tar av mig cykeljackan börjar eftersvettningen. Jag har fortfarande en hel del att lära mig om fincyklingens svåra konst.

Mats J Larsson

Mats J Larsson är politikreporter på DN som började cykla under uppväxten i "Lappstockholm" Lycksele och har fortsatt efter flytten till huvudstaden 1988.