Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-20 03:07

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/sthlmimitthjarta/2016/10/24/ostra-station-11-35/

STHLM i mitt hjärta

Östra station 11.35

Farfar är rädd för att det politiska landskapet blir brunare

Jag är sen. Jag är ofta sen men det känns dumt att vara sen till lunchen med farfar. Jag vet ju att han har suttit där i minst tio minuter redan. Han är alltid tidig.

Vi ska käka på vårt stammisställe, Östra station. Den gamla järnvägsrestaurangen på Valhallavägen som byggdes 1932. Strömming, köttbullar eller bakpotatis brukar det bli. Men i dag är det torsdag och då äter vi ärtsoppa och pannkakor.

Farfar har bokat bord klockan halv tolv, ”så slipper vi rusningen”. Han sitter längst in i lokalen, stilig i sin ljusblå kavaj och stickade slips. När vi kramar om varandra säger han att det inte gör något att jag är sen.

Och sen pratar vi. Vi pratar om hur veckan har varit. Vi pratar om hur släkt och vänner mår. Och vi pratar om att farfar är rädd över att det politiska landskapet blir brunare och brunare. Han minns andra världskriget, han var barn då. Och aldrig sedan dess har det varit så otäckt som nu, säger han. Den smittar, hans rädsla.

Till pannkakorna pratar vi om hans gamla jobbhistorier och mina nya. Ibland pratar vi om farmor som vi har saknat i nio år nu. Och så skrattar vi, ofta åt något roligt farfar har varit med om under alla åren som läkare.

Det är alltid trevligt. Det är alltid kärleksfullt. Och det är det mest perspektivgivande jag vet. Han är världens bästa erfarenhetsbank, min farfar.

Alexandra Urisman Otto

Alexandra Urisman Otto är praktikant på DN och tror att alla skulle må bra av att umgås mer över generationsgränserna.