Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-19 07:21

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/sthlmimitthjarta/2016/10/26/vasastan-00-30/

STHLM i mitt hjärta

Vasastan 00.30

Så fort de får tillfälle plockar de fram sin snuttefilt

Såg ni SVT:s sändning efter att Svenska Akademien berättat att Bob Dylan får årets Nobelpris i litteratur? Ann Victorin högläser traditionsenligt ett av pristagarens alster och länge ser det ut som om hon läser innantill ur en bok. Ända tills en ny kameravinkel avslöjar henne – inuti boken ligger en mobiltelefon med låttexten.

Jag ser det som ett tecken i tiden. Bokläsningen har minskat över tid men är numera relativt konstant och bokförsäljningen pekar nu till och med svagt uppåt. Men när såg du ­senast någon som verkligen läser en bok på tunnelbanetåget eller bussen? Utan att sam­tidigt fibbla med mobilen? Det är ju inte så att vi inte läser längre, förmodligen konsumerar vi mer text än någonsin tidigare. Snart sagt varenda människa plockar fram sin snuttefilt så fort de får tillfälle och försjunker i sitt eget lilla universum av sms, bloggar och tidningsartiklar.

Jag försöker kämpa emot det där nästan tvångsmässiga beteendet och lyckas väl sådär. Tyvärr tenderar också min obligatoriska bokläsningsstund när jag kommer hem från jobbet mitt i natten att allt oftare bli en tv-seriestund. Trots att jag sover mycket bättre efter att ha läst en lagom bra bok. (Den får inte vara för bra för då kommer jag aldrig i säng.)

En kväll efter midnatt på väg hem från ­jobbet ser jag en tjej i 20-25-årsåldern framför mig, gående i sakta mak på trottoaren. Hon håller något framför sig och när jag passerar ser jag vad hon håller på med – hon går och läser i en bok, helt uppslukad och omedveten om omgivningen. Och utan någon gömd mobil.

Sånt värmer mitt bokmalshjärta.

Monica Gullberg

Monica Gullberg är biträdande printchef på DN och för tillfället smittad av Ferrantefebern – mer än ”lagom bra” läsning.