Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-26 02:33

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/sthlmimitthjarta/2016/11/07/hamngatan-15-45/

STHLM i mitt hjärta

Hamngatan 15.45

Rätta artikel

Dofterna är färgen i filmen om mitt liv.

Vafalls!? Det var det dummaste jag hört!”

Jag inser att jag låter som en uppretad gammal överste när ”den parfymfria veckan” kommer på tal. Det handlar om Allergi­förbundets välmenande kampanj för att uppmärksamma doftöverkänslighet. Ledsen, allergiförbundet, men bara tanken på en hel vecka utan mina älskade parfymer känns absurd. Dofterna är en del av min vardag och utan dem känner jag mig lika avklädd som Kajsa i Ankeborg, eller, varför inte, Tove Lo i Idol. Jag måste ha minst tre basdofter att välja mellan och sedan en parfymernas motsvarighet till Imelda Marcos skosamling.

Allt började när jag praktiserade på parfymeri Nordings i PK-huset på Hamngatan. På ­hyllorna trängdes ljuvliga flaskor med namn som Magie noire och Bal a Versailles i små konstfulla förpackningar.

Här blandades doftstråk av tung vanilj och exotiska kryddor. Som påminde om allt det där som inte går att ta på, men som ändå är en sådan stor del av livet – drömmar, mystik och äventyr.

Jag sniffade mig igenom varenda en av de där parfymerna och lärde mig att älska och känna igen dem. Det räckte med att någon svischade förbi för att jag skulle kunna identifiera en Private Collection eller Chanel no 5. Och i dag räcker det med att jag öppnar en flaska Fracas och känner den spritsiga syréndoften för att vara tillbaka där på Hamngatan som sjuttonåring med hela livet framför mig. Dofterna är färgen i filmen om mitt liv. Så rör inte min parfym.

Catia Hultquist

Catia Hultquist är Stockholmschef och älskar doften av hav.