Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-20 08:39

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/sthlmimitthjarta/2016/11/17/arenastaden-16-12/

STHLM i mitt hjärta

Arenastaden 16.12

Rätta artikel

Ju fler år kring en fotbollsplan desto färre blir minnena

Nationalarenan ligger sluten i dimman som en tidskapsel av minnen, en sådan som älskande gräver ner i skuggan av körsbärsträd.

Ju fler år man tillbringar kring en fotbollsplan desto färre och tunnare blir minnena. Jag blir glömsk och kräsen. När jag var liten kunde jag återskapa alla matcher jag sett från avspark till slutsignal. Nu: några minnen för varje säsong. Ett bra år – som 1992, 1998, 1999 eller 2009 – kanske ett dussin som står emot tidens grymma sållning.

Hur många för 2016? Jag glömmer inte när världens längste finländare ändå var en milli­meter för kort för att med sin stortå nå fram till en passning som skurit genom Hammarbys försvar som ett stjärnfall på natthimlen. Om någon frågar mig var det ett guld som gick förlorat där.

Säkert stannar bilden av en Alexander Isak som bara 16 år ung flyter tyngdlös och obesvärad med bollen medan 29-åriga skäggiga bondsöner förgäves försöker kapa honom på mitten.

Men mina minnen av denna säsong är sekundära. De har redan gått i pension. En trött mans tidsfördriv. De som räknas på riktigt är de som tillhör den fyraåriga flickan sju bänkrader bort, hon som följer med pappa på sin första match, inslagen som en julklapp i svartgul halsduk, hon som hoppar på sin stol med skrattande ögon och så snart det är slut undrar när det är avspark igen.

Och på andra sidan stan ligger en annan kapsel, sluten och bukig av helt andra minnen. I april nästa år kommer båda två att explodera av sitt inre tryck, sin kärlek, och nya minnen kommer att skapas för nya glittrande fyraåringar.

Erik Helmerson

Erik Helmerson är ledarskribent på DN och har aldrig sett en bättre AIK-spelare än Nebojsa Novakovic.