Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-23 09:24

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/sthlmimitthjarta/2017/01/05/nynasvagen-08-44/

STHLM i mitt hjärta

Nynäsvägen 08.44

Så var det dags igen. Inställda bussar. Pendlare i diket.

Jag blev lite till freds när jag för några veckor sedan läste att skolorna stängt och alla bussar ställts in i först Östersund och senare i Sundsvall. Båda städerna var hala som ett fruset Armageddon.

Förstå mig rätt, jag har ingen sjuklig drift efter att få se jämtar eller medel­padingar bryta lårbenshalsen, men det kändes som payback time. Varje gång den här storstan drabbas av det som i kvällspressen benämns med valfri kombination av snö-, kaos, chock-, halka, ryss-, polar-, attack och (jo, faktiskt) smocka och trafiksystemet brakar samman hörs ett hest hånskratt från vidderna norr om Dalälven.

Den som inte bott ett tag i en stad där 786 000 personer ska transporteras kollektivt varje dag och gatunätet samtidigt ska svälja 490 000 bilar har inte en susning om den logistiska utmaningen i att hinna röja, salta och sanda på sammavägar där bilar snart ska blockera allt utrymme innan bilarna kommer dit.

Den här gången funkade det trots allt ganska bra. Men kommer halkan precis när rusningstrafiken ska börja är uppgiften i princip omöjlig. Så var det den 1 november 2006. Kommer det 40 centimeter snö på mindre än ett dygn är utmaningen lika herkulisk. Så var det den 9 november i fjol. Båda de kaosdagarna inträffade dessutom en månad innan vintern brukar börja. Det är som om Kiruna skulle få 40 centimeter den 15 september, minus en halv miljon bilar.

Så här är det, kära norrlänningar: för att behålla trafikordning i Stockholm sådana dagar skulle det krävas en polisstat.

Anders Bolling