Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-23 00:57

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/sthlmimitthjarta/2017/01/10/konradsbergsparken-08-20/

STHLM i mitt hjärta

Konradsbergsparken 08.20

Världen krymper, men förståelsen ökar inte

Halkar genom parken mot jobbet. Den allt blötare snön packas knarrande ihop under kängorna. De stora träden med sina spretande grenar mörka och luktlösa mot det vita. Lämmeltåget av människor framför mig lika mörkt.

Plötsligt kommer jag ihåg tv-nyheterna från min barndom.

Påpälsade människor som promenerar genom en snörik Stockholmspark. Barn i stora mössor och lovikkavantar som åker skridskor på en löjligt liten spolad isbana i Kungsträdgården. Leende kvinnor och män som vinglar på alldeles för breda längdskidor.

Bilderna kändes främmande där hemma i Ångermanland. Var de fluffiga sexkantiga kristallerna så märkvärdiga i Stockholm att de hamnade på nyheterna?

Varför spatserade stockholmarna i en park i stället för att vandra i naturen? Varför åkte barnen inte skridskor på en rejäl bandy- eller hockeyrink? Och kunde vuxna människor verkligen inte åka skidor?

Stockholm kändes långt borta och i det närmaste exotiskt. En annan värld. Med andra människor. Obegriplig.

I dag känns inte ens Thailand, Brasilien eller Sydafrika så väldigt främmande för många svenskar. Än mindre vår egen huvudstad.

Dels reser vi svenskar mycket (och kan se allt möjligt på internet). Dels har världen kommit till oss i form av invandrare och flyktingar. Ändå verkar vi ha lika svårt att förstå andra som när jag var liten.

Birgitta Forsberg

Birgitta Forsberg är näringslivskrönikör på DN och gillar att åka längdskidor och långfärdsskridskor.