Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-22 19:09

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/sundellssiffror/2014/05/26/kent-persson-m-har-en-poang-det-kostar-att-regera/

Sundells siffror

Kent Persson (M) har en poäng - det kostar att regera.

Moderaternas kraftiga tillbakagång i EU-valet 2014 tillhör en av de mest uppseendeväckande delarna av valresultatet. Partiet backar från 18,8 till 13,6 procent och blev tredje största parti. Trots detta hävdade partisekreteraren Kent Persson att partiet gjort en bra valrörelse, och att det var en del av en genomgående trend att partier i regeringsställning runtom i Europa förlorade röster. Har han rätt?

Det är inom statsvetenskapen ett välkänt fenomen att det kostar att regera. Henrik Ekengren Oscarsson skrev för några år sedan på sin blogg att regeringar i Västeuropa i genomsnitt har tappat 3 procentenheter mellan varje parlamentsval. I Sverige har motsvarande tal varit -2,1. Jag har inte sett någon definitiv förklaring (upplys mig gärna) till fenomenet, men om jag får spekulera passar det bra med Elin Naurins löftesparadox: Väljare uppfattar att partier lovar mer än vad de faktiskt gör, och blir besvikna när de inte levererar. Tage Erlander pratade också om "de stigande förväntningarnas missnöje" - ökad välfärd ledde till högre krav. Andra föreslagna förklaringar är mer prosaiska, som att det är en naturlig återgång till ett partis "normala" nivå (eftersom det ofta krävs ett onormalt högt resultat för att vinna regeringsmakten).

I USA där det hålls fler val till olika demokratiska nivåer är "midterm slumps" också välkända. Den sittande presidentens parti förlorar ofta i kongressvalet som hålls i mitten av mandatperioden. Obamas parti demokraterna förlorade till exempel stort 2010, och ser ut att gå tillbaka även 2014. Detta gäller även val till delstatsparlament, där guvernörens parti brukar förlora.

Kanske kan man tänka sig att Europaparlamentsvalen delvis fungerar på samma vis - som ett sätt att visa sitt missnöje med en nationell regering. Jag har försökt ta reda på hur det ligger till. Kent Persson pratade om regeringspartier, men två av de svenska regeringspartierna, Centerpartiet och Kristdemokraterna, gick framåt jämfört med 2009. Kanske är det då så att det framförallt är regeringschefens parti som drabbas. Ett sådant antagande gör också att det blir lättare att testa teorin. Hypotesen är alltså att regeringschefernas partier backade i EU-valet 2014 jämfört med 2009.

Jag har utgått från den här listan över nuvarande regeringschefer på Wikipedia. I det svenska fallet är det klart att det är just regeringschefen som är den relevanta politikern, och inte statschefen (kungen), men i länder som Frankrike är det klurigare. Vem är det som straffas mest, president Hollande eller premiärminister Valls? Jag har i alla fall för konsekvensens skull bara utgått från vem som är regeringschef enligt listan.

Valresultatet har jag hämtat från den här sidan, som utger sig för att vara det officiella resultatet. I vissa fall har koalitioner ställt till det, eftersom de sett olika ut 2009 och 2014. Av denna anledning utgår Rumänien ur analysen. Regeringspartiet fick fler röster 2014 än 2009, men då ingick också ett ytterligare parti i koalitionen. Vidare utgår Kroatien (eftersom landet inte var med 2009), samt Lettland och Slovenien eftersom partierna bildats först efter valet 2009 om jag förstått saken rätt. I diagrammet nedan visas hur stödet för regeringschefens parti förändrats mellan valen 2009 och 2014 i de återstående 24 länderna.

Kent Persson verkar helt klart ha en poäng. I 7 länder ökade regeringspartiet, och bara med mer än en procentenhet i tre länder: Cypern, Estland och Italien, där Matteo Renzis parti gör ett succéval.

I 17 länder minskade stödet för regeringspartiet, i 13 av dem med mer än en procentenhet. Totalt blir den genomsnittliga förändringen i stöd för regeringspartiet -2,3 procentenheter. Moderaterna gör det sjunde sämsta valresultatet av de 24 länderna. Mer allvarligt för partisekreterare Persson är att Moderaterna minskade från en redan låg nivå. Jag får det till att Moderaterna nu är fjärde minst bland regeringschefers partier i alla 28 länder, efter Slovenien, Belgien och Nederländerna. Resultaten finns sammanställda i en Excel-fil för den som vill titta närmare på dem själv.

Kent Persson har alltså rätt. Det brukar kosta att regera, och verkar ha gjort det även i det här valet, men Moderaterna har ändå en hel del att fundera över.